Ett litet projekt

Igår bestämde jag mig för att det va dags att göra nåt åt min ångest för bagageövervikt och att inte få plats med alla saker i resväskorna. Sagt och gjort så bar jag ner åbäkena från vinden för att provpacka och väga.

Jag vet i efterhand inte om jag ska vara stolt över mina packnings-skills eller skämmas över mitt uppenbarligen dåliga ögonmått - alla kläder fick nämligen plats i den ena, lite mindre resväskan, och trots att jag inte packade toalettsaker, smycken och andra småprylar kan jag rätt säkert dra följande slutsats:

Jag kan shoppa loss i helgen!

Lördag

Den näst sista.

Trillade in på jobbet strax efter åtta. Alarmet på telefonen ringde 06:00 - jag ville mest kasta den i väggen. Kom upp med hjälp av tanken på all sömn jag ska unna mig under julen på landet. Sömn i soffan, sömn i min säng, sömn i mammas säng, sömn i soffan på loftet, sömn i pool... näe det är kanske dumt...

Har städat mitt lab på morgonen, inför djur- och labinspektion i början av nästa vecka. Inte så att jag håller mössen under hemska och förskräckliga förhållanden men de här människorna är rabiata på riktigt.

Just nu väntar jag på att min gel ska stelna så jag kan köra screening-prover. Det slog mig häromdan hur självständig man blvit (vilket väl iofs är hela meningen). För några månader sedan var det ovant att ens pipettera nånting själv utan en Carro som dubbelkollade att allt blev rätt och Matthias fick minst ett mail om dan med önskningar om råd och tips. Nu isolerar jag DNA, kör PCR:er, gjuter geler, snittar hjärnor, tweekar infärgningsprotokoll och får mössen att samarbeta helt själv (saknar dock en Carro ändå). Mycket är det tack vare lärdomen att inget är hugget i sten och att det egentligen inte är sååååå fasansfullt noga som man tror efter att bara läst kurser - vare det beteende, histologi eller molekylärgenetik - de' ä bar å åk!

Jul igen!

Thanksgiving är över och USA kastar sig med full kraft mot jul, med all underbar konsumtion det innebär. Den här måndagen har till och med ett komsumtionsrelaterat namn. Idag är det nämligen Cyber Monday - för idag ska tydligen nätjagandet efter det ultimata klapparna dra igång på allvar.

Jag är ju totalt julgalen ("Mer Jul" skulle kunna handla om mig) så jag har börjat lyssna enbart på julmusik, funderar på vad jag ska ge bort till mina kära och längtar som en galning efter att komma hem och dricka riktig glögg (jo, jag skulle ju kunna pallra mig till IKEA och köpa glögg men det är inte samma sak...)

18 arbetsdagar kvar och jag har helt förlikats med tanken att det inte finns en chans att göra klart allt. Har också förlikats med tanken att 2010 blir galet (love it!). Har redan en hel vecka i april uppbokad helt utan lediga kvällar. Därför har jag också bestämt att inte bränna riktigt så mycket krut jag hade tänkt och inte komma hem riktigt så utmattad som jag hela tiden trott - vill ju ha energi att lägga på de jag saknat mest, och som verkligen förtjänar det, under julledigheten!

No shit!?!

Från framsidan av senaste Vogue - Känner mig träffad - Övriga kommentarer överflödiga

Paltkoma deluxe ++

Thanksgiving day har blivit night och jag sitter i min säng och gör mitt bästa för att smälta oresonliga mängder kalkon, fantastiska tillbehör, rödvin, äppelpaj och glass - det går sådär. Har ätit en fantastiskt god middag i mycket trevligt sällskap med Jane, hennes äldsta dotter Meredith med familj, Yang som bodde här ett tag och Clair, en vän till Jane.

Min dator är lagad och verkar må bra, så nu blir det förhoppningsvis lite mer bloggande. För att göra en snabb uppdatering sen sist: Anna har varit här vilket va underbart och gav massa energi till de resterande 3 (bara!!!) veckorna. I övrigt har det varit jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb och skoshopping. I kristallkulan ser jag jobb, jobb, jobb, jobb, jobb och inköp av julklappar både till kära vänner och till mig själv.

Nu ska jag zappa cable och inte ställa nåt alarm för imorn bitti - det är ju trots allt thanksgiving.

Slutet gott!

Okej, veckan är väl inte riktigt slut än, och definitivt va den inte det igår, men den här veckan som började så frustrerande och värdelöst har utvecklat sig mot en riktig guldvecka. Humöret är på topp och idag är det torsdag, vilket innebär att det ikväll bär av till GPSCYs för gratis öl (hur det nu går ihop sig), GT:s för 2 dollar stycket och dans dansa!

Igår köpte jag en massa god mat och vin inför helgen. Imorn kommer bästaste Anna hit och imorn kväll ska jag skämma bort henne rejält!



Hade sjuka mängder energi igårkväll så utöver projektet grocery shopping tog jag mig för tvätt, löpning och till sist matlagning - det sistnämnda händer inte ofta just nu!



Nu blir det jobb till partypeppig musik resten av dagen, senare lite sushi och sen förkrök hos Alberto och Julia. Ser fram emot att släpa mig till jobbet imorn bitti - verkligen!

Men imorn kommer Anna!!!!

Madonna and Me

I guess I'm not so much like a virgin but I am indeed av very, very material girl. Ambition is my trademark, working hard and late is my thing - so don't stop me now, don't need to catch my breath, I can go on and on and on...

But since girls also want to have fun; on any given night, catch me on the floor, shaking all the stress and worries of - strike a pose! Right there I might seem to be erotica herself but my heart is really frozen and she's not me. That mask is convenient to put on though so I'll let her live to die another day.

Love the simple as much as the high life - Love my trees and the water and the quiet - I don't like cities but I love New York.. Surrounded by wonderful friends that push me to go the extra mile I might seem cold at times but I really just dread the power of goodbye. Sometimes frustrated by not being heard and taken seriously - I may be young at heart but I know what I'm saying.

Happy to know what it feels like for a girl, especially to hear you call my name. Because you, yes you, give me fever.

Sigmund Freud - Analyze this!

Havererar på haveri!

Klockan är 15:00 och jag är - tro det eller ej - hemma! Ligger på min säng och blir tårögd över direktsändningen av minnescermonin för de ihjälskjutna soldaterna i Fort Hood TX. Jag är en sån sucker för amerikansk patriotism - önksar vi kunde ha lite sånt hemma!

Är hemma för att jag inte har nåt att göra på jobbet. Eller nu ljög jag. Jag har sanslöst mycket att göra på jobbet men eftersom datorn till stereologimikroskopet bestämde sig för att helt enkelt dö och det kommer ta ca en vecka att få den ersatt så kan jag bara göra hälften av det jag borde och behöver göra varje dag... Fantastiskt!

Därför ligger jag här och latar mig och tänker att jag kanske kan spara lite av den energi jag samlar just nu till de långa dagar och sena kvällar jag kommer spendera vid det där mikroskopet för att bli färdig i tid. Om 38 dagar åker jag hem.

Kärlek

Ringer upp mina älskade föräldrar via Skype för att ge dem lite kärlek och önska pappa glad fars dag. De är i full gång med att laga min favorit-söndagsmat; fläskfilé och potatisgratäng med supergod sås och grönsaker och jag vill också ha. De berättar om sina lördagsaktiviteter:

"Vi har flyttat in nästan alla dina saker i din lägenhet"

Kärlek!

Hösten

Hemma är ju hösten iofs fin ibland men mest är den ju ärligt talat deprimerande. Det blir så galet mörkt, kallt och rått. Här är det, en bit in i november, fortfarande vacker höst.

Soliga mornar är galet vackra just nu och tack vare omställningen till vintertid är det ljust igen när jag åker till jobbet - I like!

New England är riktigt vackert på hösten! Det hjälper lite mot hemlängtan...

Bokat och klart!

Icelandair från JFK 20:00 18 december - stopp i Reykjavik sjuuukt tidigt - Arlanda 11:40 19 dec.

Jag vet inte om jag hinner klart allt jag ska göra, jag får eventuellt jobba dygnet runt de sista veckorna men huvudsaken är att jag kommer hem i tid till MUF-Norrköpings traditionella, underbara, fantastiskt roliga julfest!

Jag kommer vara trött, jetlagad och utarbetad - men jag kommer vara där! Bland några av mina allra bästa vänner, med sång, dans och julstämning - och det finns inget sätt jag hellre firar att jag kommer hem!

Resten löser vi med Hustler ;)


PS. Håll tummarna för att jag får den flyplatshämtning jag önskat mig...DS.

Appropå små vita möss

Sen sist

Halloween krävde en re-invention av Hanna - Hokus Pokus blev hon Officer Naughty.



Handbojorna gjorde ju självklart succé, alla va nog kedjade till alla under någon del av kvällen, vi drack som svampar och Alberto och jag gjorde vårt bästa för att sätta det svenska märket på dansgolvet - Vi ägde!

Nu är dock officer naughty död - jag har dödat henne med massa jobb. Blir det utgång i helgen går jag som mig själv. May she rest in peace.

Ang. Powerpiffning

Det finns en oändlig lista med områden på vilka MUF:are är överlägsna andra. Ett av de allra viktigaste, som MUF-tjejer speciellt utmärker sig inom, är powerpiffning. Ett MUF-event, vore det kurs, årsmöte, konvent eller stämma, följs alltid av middag och festligheter - för vi har kul tillsammans. Dock brukar tidsrymden mellan dagsschemats sista punkt och kvällsschemats första vara väldigt, väldigt liten. Trots detta är vi MUF-tjejer alltid snyggast i världen när det väntas partaj. Så detta leder såklart till att vi, för att tala klarspråk, alltid har förbannat jävla bråttom med hår, smink och kläder.

Stämmobanketten är det stressigaste, speciellt om man står på VIP-listan till DS exklusiva fördrink och har ca en timme mindre än alla andra att göra sig i ordning. Dessutom ska man vara extra fin på stämmobanketten vilket gör att hår ska sättas upp, make-up ska läggas extra noga och strumpbyxor, klänning och hööööga klackar ska krånglas på - mitt rekord är 20 min inklusive dusch, det ni!

Idag ska jag dock inte powerpiffa, inte ens lite! Ska ta minst 3,5 timme på mig att komma i ordning. För jag hinner för en gångs skull det.

Friday I'm in love

Hade nästan glömt hur det känns att vara en normal, social ung människa innan jag blev påmind om det igårkväll - och nu är som nykär i det. Har ingen direkt matlust, ingen motivation att jobba och dunkar partymusik på spotify.

Blev utsläpad av Alberto på after-work och skulle ta en (max två) öl med några av hans polare - det slutade på GYPCY's som tydligen är "the place to be" för alla grad- och professional students. Skön avslappnad stämning, $3 inträde och gratis öl - I'm going back!

Beer, burgers, baseball and good company - hur ska det nu gå med mina 12h arbetsdagar?
Nu slänger jag upp fötterna på skrivbordet, dricker kaffe och snackar lite skit.

Dumt

Började fundera på varför det inte är och har varit jobbigare att vara ifrån vissa speciella personer (eller ja okej, singularis på det). Det va dumt! Nu blev det ju såklart väldigt jobbigt... Bättre att jobba och inte tänka så mycket. Nästan två månader kvar. Är det lång tid?

"Nu skulle jag inte säga nej till en fribiljett mot himlen... Inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen..."

Ur askan...

...flammade det helt plötsligt upp både en massa jobb och motivation (passande nog samtidigt). Ville trots min workload dela med mig av detta...



NYC är verkligen fantastiskt!

Nu ska jag jobba på som en liten myra för nästa vecka eller nästnästa kanske Anna kommer hit; snacka om motivationshöjande! Först att gå för dagen är... definitivt inte jag i alla fall!

Torka...

Ingenting händer. Jag har jobbat på lite smått den här veckan men inget revolutionerande utan mest rutin. Det mest spännande är väl att mina slides (på icke-biologsvenska=mina objektsglas med hjärnskivor på som man sen sätter i mikroskopet) har slutat se ut som om en femåring har gjort dom - till och med efter rejäla kaffeöverdoser har jag numera sjukt bra finmotorik.



Har inte särskilt mycket att göra just nu. Skulle kunna skiva hjärnorna från Eriks möss, men motivationen vill inte riktigt infinna sig - det är sååååå tråkigt och jag är och förblir tredjeförfattare oavsett, tycker Matt får göra det eftersom jag gör ALLT annat... Skriver lite på min rapport istället.

Imorn blir det kräftskiva med Nordic Society, wohoo!

Är jag vuxen nu?

Har precis fått bekräftat att jag beviljats eget bolån utan medlåntagare eller borgensåtaganden från mina snälla föräldrar. Känns stort! Kul att man kan bli så glad över att få sätta sig i skuld, men det känns härligt att klara sig själv. (Hanna=bortskämd).

Betyder detta att jag är vuxen? Näääe va? Jag har redan varit vuxen en gång, det va tråkigt - ska nog inte försöka igen på ett tag - nu ska jag bara vara Jag!

Absolutely fabulous!

My home at home

Nähe, ingen shopping för Hanna idag heller. Mår helt okej men det ös-ös-ösregnar så jag vill inte riktigt ta risken att gå ut och bli genomblöt, kall och trilla tillbaka i sängen - nu har jag inte tid att va sjuk mer. Har istället fastnat framför inredningstv. Sitter och funderar på vad jag ska hitta på med min nya lägenhet hemma i Linköping. Tänkte visa lite bilder som mäklaren la upp på hemnet så ni ser vad jag har att jobba med. Alla som känner mig och min inredningsstil kan nog snabbt räkna ut att jag inte är galen i väggfärgerna så vitt, vitt, vitt ska in men mer än så vet jag inte. Kul tips mottages tacksamt!

Rastlös

Näsan är röd, halsen gör ont och magmusklerna är döda men idag mår jag helt klart bättre och har till och med druckit kaffe – ett klart tecken på tillfrisknande. Pigg i huvet men fortfarande död i kroppen sitter jag i tv-soffan med mina kleenex och är sjukt rastlös.

Har på morgonen gråtit störtfloder till en superlöjlig familjefilm och har nu antagit utmaningen att helt på egen hand, utan hjälp av wikipedia eller annat fusk, reda ut hur den hära mycket manliga sporten med den ovala bollen egentligen fungerar (Hey, jag gjorde det med snooker en annan rastlös dag, hur svårt kan det va…). Jag sitter och bryter ner det systematiskt och vetenskapligt, formulerar hypoteser som sedan gång efter gång efter gång omkullkastas direkt och hänsynslöst. Den här sporten går ju fan inte att förstå – vaddå touchback? Ge mig en normal bollsport med en rund boll och två målburar! Eller lite längd, skidskytte, störtlopp, hockey – ge mig vinterstudion och Popps god dammit! Till och med curling skulle va trevligt…

Nej imorn hoppas jag att jag är frisk nog för en tur ut till Millford för lite retail-therapy som Alex så underbart uttryckte det. Då ska jag köpa mycket, mycket osportiga skor!

Klagan

Hanna sjuk.

Känner mig lite som en grottmänniska när jag ligger här och tycker synd om mig själv - ungefär som killar gör när de blir "riktigt, riktigt förkylda". OD:ar rejält på nässpray eftersom sorten jag köpt är kass. Konsumerar sjuka mängder kanelte och har precis avslutat en påse Zoo som jag fått av bästaste Carin (just för såna härf stunder tror jag).

Imorn måste jag släpa mig ut för ett par ärenden. Det hela blir ju mycket bättre av att det ska blåsa halv storm och vara snöblandat imorn. Usch vad synd det är om mig just nu... Det är säkert svininfluensan också, och den dör man ju bergsäkert av har jag hört från säkra källor...

Äntligen NYC!

Fredag till lördag spenderade jag med mina kära föräldrar i New York, eller som man rätt och slätt säger här; The City.

Hade hittat ett hyfsat billigt, totalt intetsägande, men förvånande fräscht hotell med gigantiska rum i Hell's Kitchen som numera är uppstädat och charmigt med många kul barer och resturanger och ligger bra till nära Times Square och Broadway-områdena.



Vi rörde oss på det allra bästa sättet; nämligen halv-planerat och till fots. Vi hade vissa delmål men va total öppna för infall och överraskningar. Som t ex ett, i alla fall av mig (fd pilotwannabe) och pappa, uppskattat besök på ett musei-hangarfartyg vid Hudson River i höjd med 45th St.



Vi gjorde en liten vandring i den lilla parken mitt på Manhattan på lördagsmorgonen. Sanslöst många hurtbullar använde sig av de breda tvåfiliga vägarna för att power-walka, cykla eller springa. Det är nästan tyst mitt i parken, eller relativt i alla fall - men det tror man först när man hör det själv.



Från parken kom vi ut på upper east side vid 75th St och promenerade ner mot midtown för att titta på lite höga hus...



Och åka upp i ett (Empire State building) för att titta på utsikten.



Tunnelbanan i New York är superlätt! Man kan gå ner i underjorden och fem minuter senare gå upp och tro att man hamnat i ett annat land. Vi åkte ner från Madison Square garden mot Tribeca, ett annat supercharmigt område med mysiga barer, affärer och fik och vandrade därifrån ner mot Ground Zero - just nu mest en stor byggarbetsplats.



Därifrån vandrade vi uppåt, med ett kaffestopp på Starbucks, mot China Town. Snacka om en annan värld! På Canal St va det fullsmockat med folk och kommersen liknade mest den på Bangkoks gator. Där kan man köpa piratkopierade väskor, klockor, solglasögon och smycken. Dessutom pashmina-sjalar så billigt att jag inte ens iddes pruta. Hittade en nästan likadan som den jag glömde på planet från Kap Verde.

Allt vi inte hann med tar jag på lördag, eller ja, en del i alla fall, för jag ska tillbaka. NYC är beroendeframkallande, energigivande, pulserande och upplyftande på samma gång. Det är idag säkert, rent och - som alltid - lättnavigerat. Det går inte annat än älska det!

Min mami är här!

Min mami är lite jet-lagad, men hon är här och det är huvudsaken! Hittills har vi köpt likadana jeans, likadan tröja och likadan Yale-hoodie. Underbart höstväder har vi med! Imorn blir det NYC :D

Sömn är bra för själen - och hjärnan!

Sitter och förbereder en progress-report inför lab-möte imorgon. Dr Shepherd, är tillbaka från semester i Danmark och jobb i Oxford, och vi ska sammanfatta framgångar, motgångar och resultat. Jag ska dessutom presentera bakgrund och hypotes för mitt arbete - naturligtvis inte för att de andra behöver lära sig det utan för att de behöver se att jag fattar det tillräckligt bra för att förklara det - pressure is on and I love it!

Läste precis att produktionen av a-beta, som går överstyr när man får Alzheimer, har en dygnsrytm och att produktionen är högre när man är vaken. Vid allvarlig sömnbrist och långa vakna perioder kan dock a-beta produktionen övergå kronisk överproduktion - det verkar alltså som att risken att få Alzheimer ökar om man sover för lite! Yaaaaiii, good news! (ironi)

Meh!?!?

Jag välkomnar verkligen en trend som UGGs. Bekväma skor som håller fötterna varma är inte direkt vad de flesta av oss vanligen plågar oss igenom vintern i. Men det är inte vinter än - här har hösten knappt ens satt in ordentligt. Igårkväll när jag gick hem från bussen (lagom sent) funderade jag på att det eventuellt, kanske kan vara dags för handskar inom de närmaste veckorna. Så varför ser jag inte annat än UGGs överallt?

Om en vecka

- Kommer min mamma och pappa
- Kommer mina favoritstövlar
- Kommer min vinterjacka (ingen direkt kyla i sikte dock)
- Har jag varit här halva tiden (bråttom, bråttom)
- Har jag varit brunett i en vecka

När agar stelnar

Att titta på när agar stelnar är i klass på med att titta på när tvätt torkar så då får man roa sig med annat. Och annat är gamla klassiker som denna.

o-PK

Idag blev det 10 plattor till med små skivor. Tanken är att färga dom med Thiflavin T för att se placken som orsakar Alzheimer och räkna dom under mikroskop. Thioflavin T är curry-gult. Imorn ska jag dock göra försök med att färga med en annan färg; Sudan black. Vetenskap är o-PK.

21:22

Bussen går från Downtown 22:15. Går ut om en stund och tar Yale-Shuttle till Broadway. Funderar mycket seriöst på att köpa sushi med mig hem. 15 minuters promenad från busshållplatsen och hem känns inte det minsta lockande. Har åstadkommit mycket idag. Infärgningen va succé på första försöket. David kallar mig golden girl - jag får allt att funka. Jag tycker han överdriver. Men det går bra. Jättebra. Imorn tar jag sovmorgon.

30 plattor. 48 brunnar i varje. En hjärnslice i varje brunn.

What!?!?

Sitter och testar fyra eftersläntrare, har inte en enda datapunkt att analysera och kan inte göra så mycket annat av min annars så effektiva morgontid än att ägna mig åt det som brukar kallas stokastisk omvärldsbevakning - alltså slösurfa på måfå.

En god vän och expert inom många vitt skilda områden tipsade mig om denna:



Det är en uppladdningsbar dildo som man laddar med handkraft genom att veva. Intressant. Den väcker ett par frågor dock, ur ett proffessionellt perspektiv.

1: När meningen med denna typ av produkter är avslappning; varför göra en där man måste jobba i åtta minuter (enligt Prylfeber) innan man får njuta.

2: Varför i hela världen vill man tillverka en dildo i en form som va poppis på 90-talet och sen dess har fasats ut av ett enda skäl - den är värdelös! När det uppenbarligen finns bättre former kan man väl apa efter dom, jag har ett par förslag...

3: Lite färg kanske?

Näe, tacka vet jag rabbiten!

Ett beroende

Och för övrigt så är jag glad igen! Har bara inte haft tid att uppdatera om det :)

Så jävla trött...

att jag bara vill skrika, gråta och kräkas på samma gång är jag på det här just nu. Jag sitter denna veckan och gör 9-10 timmars arbetsdagar på en studie som inte är min, inte bidrar till mitt exjobb och som ingen har frågat mig om jag är intresserad av att bidra till - tanken va att det skulle ta fem dagar men vi är redan uppe i sju och jag är bara på andra uppgiften av fem, dagar läggs kontinuerligt till... Medförfattare på artikeln är stort och om de bara hade frågat om jag hade lust att göra det hade jag säkerligen åtagit mig det, jag funkar ju så och då hade jag aldrig fått för mig att klaga, men vem fan frågade!?!? Det bestämdes helt sonika över mitt huvud att jag skulle göra detta för att Matt skulle kunna göra mina perfusioner och det va nödvändigt men ursäkta!?! Mina perfusioner har tagit honom max 4 h effektiv arbetstid!

Istället har jag vävnad från min egen studie som jag inte hinner processa under den vecka det va meningen att allt det arbetet (en hel jävla del jobb) skulle in, samtidigt som nästa vecka som är den enda veckan jag har över till histologi innan jag ska börja köra beteende på nästa grupp av mina möss sakta äts upp i takt med att den här studien utökas. För att inte tala om en kronisk förbannad huvudvärk jag går med för att jag inte hinner träna (liksom lite sent att springa när man kommer hem kl 21 efter en tolvtimmars arbetsdag och klockan ringer 05.30 igen...)

Åååååååhh!!!

Saker jag saknar...

Har varit här ca 50 dagar och mindre än 100 kvar tills jag kommer hem. Snart är det jul! (Tack Carin för att du påminner mig dagligen)

Jag saknar:
- Min bil
- Mammas mat
- Kebab från Hagagrillen
- Min Bil!
- Mangovatten
- Kvällspromenader i Rydsskogen med Carin
- Somna bredvid mamma i soffan
- Bubbelpoolen
- Herrgårdsost
- MIN BIL!!!
- Milspåret i Vrinnevi (eller spån/lera/grus/vafan som helst som inte är betong i största allmänhet)
- Baljan och att kunna dricka kaffe oupphörligt
- Happy Feet och *censur*
- Att få tjata på Kicci om att skorna behöver nya klackar
- Kvällsté och undercåååverpärmen
- Mickes korvstroganoff
- MIN BIL, GAT DAMN!!!

-Andas frisk luft och dricka rosé med, och få hjälp av Carro med att vrida, vända och analysera problem - Vi kan lösa vad som helst!!!

New cool stuff!

Om en stund ska jag lära mig nåt nytt, om ett par timmar kommer det inte kännas så coolt längre så bäst att passa på att berätta nu.

När vi avlivar mina möss delar vi upp hjärnorna i deras två hjärnhalvor. Från den ena hjärnhalvan tar vi hjärndelar som har med luktsinnet att göra, mosar dom och sen kör vi WB på det. Den andra halvan ska jag skiva på Vibratome (det nya för dagen) i 50 mikrometer tjocka skivor (50 tusendels millimeter, ganska tjocka skivor i såna här sammanhang).

Jag har bäddat in två hjärnhalvor i agar, för den här metoden använder ett agarblock istället för ett fruset som med Cryostat.



Och ni MolGenPhys-tjejer: Ni kommer kanske ihåg när vi gjorde kvantifiering av betaAR med Isa och hade (enligt oss då) massa brunnar med vävnad på ELISA plattor. Matt har förutspått 6 fulla 48-brunnsplattor per mus, jag har 8 möss bara i den här omgången - Puss!

Inget skämt längre...

Jag brukar inte vara rädd för att nåt ska hända mig - nu är jag rädd!

Förra tisdagen försvann en farmakologidoktorand, Annie Le 24 år, spårlöst. Det sista spåret av henne va bilder tagna av en övervakningskamera utanför en av byggnaderna här på Medical Campus där hon sågs gå in till sitt lab. FBI har finkammat varenda bildruta sen dess men utan att hitta något som tytt på att hon någonsin kommit ut. Hon skulle gifta sig med sin pojkvän sen college igår, så i torsdags när nyheten kom ut skämtade jag och Jane bort det som "a classic case of cold feet". Vi förstod ganska snabbt att det inte va frågan om det men in i det sista hoppades jag att det åtminstone inte skulle vara såhär illa.



Kroppen hittades igår i en innervägg i källaren i det lab där Annie Le jobbade. Det är ännu inte helt fastställt att det är hon vilket leder mig att tro att kroppen förmodligen har stympats eller liknande. Tankarna går självklart till Annie Le's familj, vänner och framför allt fästman - de skulle som sagt gift sig på Long Island igår.

Detta borde bli en vecka med långa dagar om vi ska hålla schemat men det känns plötsligt inte så lockande att jobba sent - för att uttrycka sig milt...

Stolt valledare

Igår på MUF:s arbetsstämma fick MUF Östergötland - världens bästa MUF-distrikt och distriktet där det händer - utmärkelsen "Årets Distrikt".

Jag är så sjukt stolt över att tillsammans med alla våra fantastiska ÖstgötaMUF:are bidragit till framgången, framför allt i valrörelsen EP2009.

Jag blir nästan tårögd av lycka när jag tänker tillbaka på denna fantastiska tid i våras när så många nya stjärnor började lysa på den himmel som är MUF Östergötland, så många kämpade så länge, så sent, så tidigt och så hårt och framför allt när jag minns hur helt nya medlemmar utan minsta rädsla eller blygsel kastade sig rakt in i kampanjarbetet med TM, trappstudsar och på stan-kampanjer!



Vill rikta ett superspeciellt tack till underbara, oumbärliga CM! Utan dig hade valrörelsen vi gjorde alldrig någonsin kunnat bli så bra! MUF Östergötlands valbil rullade 240 mil (!!!) under valrörelsen; det va Norrköping, Motala, Linköping och så tillbaka till Norrköping - och Mange spenderade säkerligen lika många timmar bakom ratten som jag gjorde, utöver alla kampanjer han ansvarade för, alla initiativ han tog och alla dubletter han sorterade. Fantastiska minnen av valbilskonfetti, Hustler, LadyGaga och mer Hustler dyker upp på näthinnan. Tack Mange!

Jag vet att hösten i MUF Östergötland kommer vli minst lika fantastisk och jag önskar ofta att jag kunde vara där... Men jag kommer tillbaka till ett underbart fullspäckat 2010 och under tiden ska ni alla veta att jag finns här för att bolla idéer, komma med förslag, hjälpa till att skriva eller hjälpa till på alla sätt jag kan på distans!

Shopping!

Köpte de här som vi förhoppningsvis har väder för nån månad till här. Pris: $10!!!

De här übersnygga är från Guess, sitter som gjutna och blev mina för bara $50.

Köpte även lite snygga höstkläder. Lite mer dressade byxor ($20 för de grå och $16 för de svarta) och en söt stickad tröja ($35).

Allt som allt $131 (ca 900 svenska spänn) för två par skor, två par byxor och en tröja. Är jag nöjd? Hmm... Aaa!

Bra där!

Planen igårkväll va att springa intervaller samt vika och stryka tvätten jag tvättade i lördags...

Så blev det inte riktigt.

Istället blev det ett halvt avsnitt Criminal Minds SVU, middag med mac'n'cheese och en massa extra ost vid sidan av och mängder med cola. Sen kom Jane hem och vi börajde diskutera män, framgång och livet över lite rödvin och så toppade jag med frisk luft på terassen med Kate.

Nästan lika bra som intervaller. Not!
Bra där!

Fakta

1: Vi ska flytta in ett übercoolt mikroskop till mig så jag kan använda min tid mer effektivt.

2: Om ca två veckor ska jag vara ledig två dagar.

3: I början av oktober kommer mamma och pappa; då ska jag försöka få två-tre dagar helledigt.

4: Nån vecka in i december ska jag vara ledig 1-2 dagar.

5: Sen är det jul - då ska jag äta mammas mat, sova, bada bubbel och glo på brasan (utan inbördes ordning)

6: Sen är det 2010 (=Valår!)

Dagens heta modetips!

Så här mot hösten, efter sommarens värme och när mörkret börjar krypa på, kan det lätt kännas tråkigt och tröttsamt att jobba. Detta avhjälps enkelt genom att lyxa till det med labhandskar i nån glad färg - piffa gärna till det lite extra med matchande accessoarer.

Obehaglig matte

Jag antar att också ni hemma nåtts av nyheten om det Fritzl-liknande fallet från Kalifornien. Jaycee Dugard kidnappades då hon va 11 år av Philip Garrido och har precis återförenats med sin mor efter 18 år i fångenskap på Garridos bakgård. Precis som i Fritzl-fallet har kidnapparen förgripit sig sexuellt på flickan och hon har fött 2 barn i fångenskapen. Men till skillnad från det österrikiska fallet har kidnapparens fru i detta fall varit medveten om situationen och högst aktiv medbrottsling.

Det verkar dock inte som att varken Jaycee eller hennes två döttrar varit lika isolerade som Fritzl's barn och barnbarn - men det är ju knappast nån ursäkt. Det verkade dock en kvinna jag såg på TV igår-kväll tycka. Hon gick på om hur normala Jaycee och flickorna va och att de nog inte hade haft det så hemskt...

Jag undrar om hon hade räknat ut det som jag hittills inte hört några medier tala om - det är helt enkelt för hemskt. Jaycees äldsta dotter är 15 år, Jaycee själv va 11 när hon fördes bort för 18 år sen - hon va alltså 14 år ung när hon födde sitt första barn. Det finns inget försvar för sådana som Philip Garrido. Och inget straff är tillräckligt plågsamt.

Njutningar

Blev klar tidigt igår tack vare en ändring i försöksprotokollet så jag va hemma innan tre!

Vad jag inte gjorde igår eftermiddag/kväll:
-Läste bakgrundslitteratur.
-Förberedde protokoll.
-Gjorde datasammanställningar.
-Skrev metod.
-Gjorde grafer.

Vad jag gjorde igår eftermiddag/kväll:
-Satt i solen och blev brun igen.
-Drack iskall öl och åt jordnötter.
-Smaskade jordgubbar.
-Läste en underbar bok.
-La mig på sängen och såg eftermiddagssåpor.
-Somnade till det allra första avsnittet av Greys Anatomy och sov en timme.
-Tog en lång löprunda.
-Drack ett glas vin och åt en massa mat.
-Hann i säng innan 22.



Idag är jag en ny människa!

ZzZzZZZzzZzzzZZ

Typ så sjukt trött är jag just nu. Gråtfärdig är ordet för hur jag kände mig imorse när det va dags att gå upp ur sängen. Jag behöver sovmorgon och nån dag ledigt för att göra nåt skoj. Men det dröjer ett par veckor till...

Ni som aldrig gjort detta kan inte förstå hur otroligt sövande det är att sitta här. Och eftersom jag dessutom inte får dricka kaffe härinne blir det väldigt svårt att göra nåt effektivt av tiden - jag är inte beroende av kaffe, jag behöver det bara för att fungera.

Den här dagen blir i alla fall lite kortare så förhoppningsvis hinner jag fånga ett par solstrålar på eftermiddan i sällskap av en kall öl och en bra bok. Sen kommer det vara kväll, jag kommer inte längre vara trött och jag kommer hitta inspiration till att göra något som återigen hindrar mig från att komma i säng i tid...

Festligt värre

Igår hade vi från labbet lite festligheter hemma hos David, min handledare på plats här. Vi åt helt gudomligt god sushi och drack vodka tonics. Hade jättetrevligt med livliga diskussioner om vetenskap, politik och livet! Inte lika trevligt att gå upp imorse dock och definitivt inte lika trevligt att sitta på jobbet en hel lång dag idag - önskar mig en lång, slapp söndag med massor av cola och slötittande på bakisfilm.

Mindre festligt är också att det bestämts - över mitt huvud såklart eftersom jag är "the data collection slave" - att jag ska göra en runda beteendestudier till direkt efter den här. Inga lediga helger ännu på ett tag alltså... Jag förstår beslutet och det är fattat av ett otroligt positivt skäl. Matt som skulle gjort nästa runda beteendestudier är den skickligaste här på den avlivnings-/fixeringsmetod vi ska använda på mina möss - jag har aldrig gjort det och det är svårt. Eftersom jag dessutom fått så bra resultat är de här mössen så värdefulla för oss att inget får gå fel, därför byter vi uppgift. Jag ska fortfarande snitta och märka in snitten när jag är klar med dem andra mössen så jag får fortfarande jobba molekylärt. Har dock fått stränga order om att ta ett par dar ledigt, se "the city", shoppa lite och ha ett par sovmornar - will do!

Är jag bitter? Njäe, lite kanske... En kort stund, innan jag kommer ihåg att jag är på Yale. Och funkar inte ens det kan jag tänka på blicken David får i ögonen när vi pratar om mina resultat, den säger tydligare än tusen ord att detta kan bli sanslöst bra - och att bara få vara del av det är stort nog!

En månad senare

• Har jag präglat bort "titta åt båda hållen innan du går över vägen"-reflexen; det är ju enkelriktat i typ hela stan. Kommer således bli överkörd när jag kommer hem.
• Har jag lärt mig att tolerera amerikanskt kaffe. Har ju inte direkt nåt val...
• Har jag fortfarande inte varit i NYC :(
• Äger jag en tjock, mysig Yale-hood!
• Har jag slutat störa mig på att det kan vara 30 grader ute, 18 grader inne och 45 i trapphuset - det är ett övergående problem, snart kommer årstiden då jag istället fryser konstant.
• Har "have a good one" tappat sin mening; det står ju bara i dina anställningspapper att du ska säga så till alla!
• Tycker jag fortfarande att det är kul att killar vänder sig om efter mig i korridoren och på gatan. Speciellt en Gamma Theta Epsilon eller dylikt från igår som kom farligt nära en lyktstolpe - synd att han va typ 19...
• Kan jag inte förstå att det redan gått en månad...
• Älskar jag USA - and that ain't gonna change!
  

Fåordigt

Idag när jag gått från...

tog jag inte...

Utan jag gick till...

Och köpte lite lyckobringande...

Sen köpte jag...

Det här ska jag skicka till min gamla lärarinna...

Nu ska jag dricka...

Skål!

Otrygghet - en självuppfyllande profetia?

Om man jämför med vårt trygga Sverige är USA ett väldigt farligt land att vistas i - åtminstone om man försöker bete sig som hemma. Många blir överraskade av att höra att jag får ta omvägar om jag vill gå hem från jobbet, vore det morgon, kväll eller mitt på dagen, men det är tyvärr så verkligheten ser ut här. Går jag raka vägen till stan hemifrån är inte frågan om jag blir rånad (eller värre) utan när.

Den verkligheten har naturligtvis många effekter. En av dem ser man mest hela tiden; polisen. Det finns otroligt mycket poliser och i New Haven finns dessutom dubbla kårer - en för staden New Haven och så Yale-police. Under en 40 min löprunda i mitt helt vanliga, och säkra, villaområde såg jag polisen tre gånger.

En annan effekt är larmstolpar. Runt om i staden, i anslutning till campus finns nödtelefoner utmärkta med blå lampor som kan ge direktkpntakt med polisen. Yale har även busslinjer. Men till skillnnad från vår enda campusbuss hemma som förbinder HU och Valla med varandra och Campus Norrköping under skoltid så finns här fyra busslinjer som tätt trafikerar hela campus, sent in på natten och även på helgen, trots att inga platser som trafikeras är utom promenadavstånd. Detta är en service såklart - och uppskattat även av mig när det ösregnar - men framför allt en säkerhetsåtgärd.

Men det finns en effekt bortom effekterna. Ju mer otrygga människor känner sig i sin närmiljö desto fler stannar inne, tar taxi eller åker två kvarter med Yale-bussen - man kapitulerar inför de element som inte ska ha makt i samhället, de som inte följer våra gemensamma spelregler - och du möter ännu färre hederliga människor ute i stadsmiljön. Din egen kapitulation kryper närmare när fler och fler ger upp inför brottslighet och otrygghet - som således blir lite av en självuppfyllande profetia.

Rydsskogskids och Lambohovsdåd bland annat pekar på en liknande utveckling hemma; men när jag kommer hem tänker jag fortsätta cykla genom skogen. För tjejen jag möter i den mörka svängen - hon blir säkert glad av att jag också valde den vägen.

I väntan på hösten

Det verkar som det börjar nalkas höst hemma. Vänner och familj talar om mörka kvällar, svala nätter och en krypande känsla av att ljuset är på väg bort.

En av mina morgonrutiner här är att kolla bloggar så fort jag fått in första musen i boxen. Läste Kiccis imorse - tänkte att det va bäst för mig med att dunka Guetta för att inte bli höst-vemodig. Fann mig dock ganska snart lyssnandes på Melissa Horn istället...

Jag vill inte spara min längtan. Jag har tänkt men aldrig fått tala. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls...

Kicci bad om mer sommar, jag ber istället om höst. Brinnande träd, löv på trottoaren, svalka mot kinderna. Jag längtar alltid efter hösten i Augusti - sen hatar jag den i November och längtar efter julen istället, det går väl ihop med att jag alltid är påväg nånstans. Men än så länge är det sommar och hett och allt jag kan göra är att vara utled på att vara solblond, brunbränd, ha bara ben och kortärmat; och längta efter kylan - och efter er därhemma...

På begäran

Det har önskats fler bilder på söta möss. Jag har försökt; det är inte lätt att fotografera de små liven eftersom de vägrar sitta still - och de här mössen är ändå mycket lugnare än några andra labmöss jag nånsin träffat på! Här är några försök i alla fall...

M1 sov så sött, så det va ju piece of cake. Han har redan testats idag och då brukar de bli trötta och somna.

M2 va också rätt lugn. Han är en av de äldsta jag har så han är nog redan ganska dement.

Sen gick det utför med bildkvaliten. M4 är ung, pigg och snabb - oskärpa blev resultatet!

M5 ville inte vara med på bild utan ville tillbaka ner i buren. Han är den klarast lysande stjärnan just nu. Både snabb och duktig!

Kvalificerade jä**a f**t-lördag

¤£#$&%¤+&!!!

Det va becksvart när jag vaknade. Funderade nån sekund på varför jag vaknat, innan jag insåg att det kunde va vilket som helst av tre skäl; den sprängande huvudvärken som förebådade migrän, regnet som fullkomligt dånade mot taket eller åskan som annonserade sig med blixt och dunder som hämtat ur en katastroffilm. Vet fortfarande inte vilket som va skälet.

Tänkte att det åtminstone va mitt i natten så jag kunde sova bort huvudvärken och ovädret skulle hinna dra bort innan det va dags att vakna och ta bussen till jobbet (saknar min bil!!!) - ända tills jag tittade på klockan. 04.58; väckarklockan ringer 05.40...

Regnet hann i alla fall dra bort innan jag skulle gå men ersattes av ett solsken som i sin tur gav en tryckande, ångande värme som jag inte alls uppskattar när jag har så satans jävla ont i huvet.

Tur att apoteken i alla fall har dygnet-runtöppet! Jag längtar till kvällen. Ett stort glas iskall cola, ett paket värktabletter och Jack Sparrow - allt i min säng...

In charge

Jane har åkt till Portugal för att gå på bröllop och ska vara borta i tio dagar. Innan hon åkte gjorde hon det mycket tydligt för de som bor här just nu att Hanna är boss - sjukt roligt va det att lyssna på!



Nu verkar det som att orkanen Bill ska passera lite närmare här än vad jag gillar, det kommer nog bli oväder i helgen. Vi är i alla fall skyddade från havet av Long Island men blåsigt blir det alldeles säkert. Fick stormberedskapsmail på jobbet förut. Tycker att oväder är mysigt men om det ösregnar kommer jag sakna min bil...

Konsten att vara försiktigt optimistisk

Vetenskap handlar om att ställa frågor och sen skaffa svar på dem. Men svaret på frågan är inte målet; för efter svaret kommer nästa fråga - det tar aldrig slut - och det är tjusningen.

Till frågan hör en hypotes - vad man tror svaret ska bli. Tror och hoppas; för hypotesen är oftast det häftigare av de svar man kan få. Just nu är min hypotes att mina gamla möss ska ha sämre luktsinne än de unga eftersom deras Alzheimer är mer utvecklad. Så självklart hoppas jag att det ska synas i resultaten, för det skulle betyda att vi kan gå vidare till nästa fråga.

För att få svar på alla dessa frågor lägger vi ner så mycket tid och arbete, och så ofta får vi inte de svar vi tror och hoppas på - de svaren är lika viktiga och värdefulla - men känslan är trots det så mycket större när man kan styrka sin hypotes. Därför tillämpar vi försiktig optimism. När nåt ser ut att fungera är tricket att inte börja dansa runt och dricka champagne utan att gräva ner sig ytterligare, jobba hårdare och ställa högre krav på resultaten. Allt för att inte jubla i förtid och kunna ta i ordentligt den dagen man är säker.

Det här ligger vanligtvis inte för mig. Jag är en allt eller inget-människa. Men just nu är jag väldigt, väldigt försiktigt mycket optimistisk.

Jag kanske får det svar jag vill ha!

Fuck Yeah!

91 grader Fahrenheit (typ 32 vanliga grader) i skuggan ute. Men jag är lika galen som vanligt och peppar för intervaller!

Uppdaterar senare ikväll om framgångar på lab - om jag inte dött av värmeslag vill säga!

Pharmacia

Pharmacia, ge mig kraft och mod, med små, underbara piller. Pharmacia, strömmar i mitt blod. Jag blir som en skållad iller. Jag orkar och jag hinner, svettningarna försvinner. Dubbelverkande och effektiv Pharmiacia, ge mig nio liv. Jag blir vacker rik och effektiv...

Lite av ett ledmotiv, eller snarare en livsfilosofi!

Smarta människor har sagt mig att man ska sova 8 timmar. Yeah right! När då?

Igår när jag va ute och sprang började jag begrunda hur man egentligen får det så kallade livspusslet att gå ihop. Jag är ju liksom lite utanför mitt eget pussel just nu, så jag har bra överblick. Jag gör visserligen långa arbetsdagar just nu, men utöver träningen har jag ingenting direkt utöver det inbokat i kalendern - trots detta hinner jag inte sova mer än 6 timmar/natt. Hemma har jag en hel hög med bollar i luften jämt, så hur jag får in sömn i schemat alls är ett mysterium. Det är ju skola, möten, jobb, möten, kampanj, möten, fika, middagar, möten, Hg...

Tro bara inte att jag vill minska antalet bollar! Nej då, jag tar mig gärna an ytterligare ett par till våren. Jag älskar att ha mycket att göra, mycket omkring mig och att vara i farten. Det är bara så ytterligt fascinerande att stå så här vid sidan av och se det.

Och även om jag inte sover mycket här heller tror jag att den här hösten blir R&R för mig eftersom jag bara har en sak att fokusera på. Sen kommer jag hem och då jävlar!

Den oändliga dagen

Igår kändes arbetsdagen oändligt lång. Va på lab från 7:40 till 19:20 så det va väl i och för sig ganska lång tid också. Jag har vanligtvis ingenting emot långa dagar men igår gick noll och absolut ingenting som det skulle (kändes det som i alla fall). Fick lite nytta gjort under dagen medan mössen arbetade, vilket är en liten tröst i alla fall.







När jag va klar för dagen gick jag förbi Dunkin Donuts och köpte kaffe med både mjölk och socker för att maximera lyckokänslan. Promenerade sen genom downtown och belönade mig själv för att ha kört en veckas tester. Nu äger jag en riktig Yale-tröja - hur mysig som helst!



Tog en låååång varm dusch när jag kom hem. Hällde sen upp ett glas rött, åt vitlöksbröd och tackade högre makter för ängeln Jane som hade bakat chokladkaka åt mig. Myste ner mig mot mina fluffiga kuddar i sängen med mitt vinglas, min chokladorgie och såg nån banal film om ett football-lag.

Mirakelmedicin - Men för vem?

På amerikansk TV rullar tre huvudtyper av reklam just nu. Först och störst är politiska snuttar för eller emot sjukvårdsreformen. De målar bilder av demokratiska dödspaneler eller av onda republikaner som anser att fattiga människor inte är värda sjukvård och lika gärna kan dö - väldigt nyanserat med andra ord! Den andra typen är såklart bilreklam. Handla hos hos den eller den bilhandlaren, den ena sliskigare än den andra, och du får naturligtvis del av Cash for Clunker-subventionen.

Så kommer all denna läkemedelsreklam. Ett fantastiskt fascinerande fenomen. Första halvan av snutten går till att måla upp en vacker bild av hur någon blivit lycklig/smal/smärtfri/frisk. Medicinen X hjälper mot alla dina besvär och på samma gång får du en vacker familj, underbara vänner, superkondition, snygga kläder och en framgångsrik karriär.

Sen kommer den andra halvan - den roliga halvan - Disclaimern. Ta inte medicinen X om du är, har varit eller planerar att bli gravid. Kör inte bil förrän du vet hur medicinen X påverkar dig. Ta inte medicinen X om du blivit myggbiten de senaste tre åren, om du planerar att lämna ditt hem eller om du vill kunna fortsätta dricka mjölk. Ta för guds skull inte medicinen X om din familj har en historia av blodpropp, stroke, cancer, alzheimer, diabetes...
Vanliga biverkningar inkluderar (typ alltid): Huvudvärk, yrsel, klåda, svullnad, nedsatt sexuell förmåga, diarré, ryggvärk, ledsmärtor, stelhet, hjärtklappning osv osv osv osv i all oändlighet.

Tacka vet jag Ipren-mannen!

Äntligen!

Det tog bara två hela veckor - ja, och ett par dagar då. Men nu har jag äntligen fått mitt Yale ID. Jämfört med LiU-kortet är det jättefult. Men det står Yale University Associate på det och det känns stort. Svårt att vänja sig vid att vara mer på fakultets- än studentsidan av saker och ting. Jag räknas inte som student i många lägen här. Hoppas jag gör det på gymmet dock - så länge jag gör det är jag nöjd!

Lycka till salu!

Jag älskar att shoppa! När jag får shoppingcravings blir jag übermaterialist och superytlig. Jag tror att lyckan sitter i att ha den perfekta outfiten, de snyggaste skorna och den läckraste väskan. Speciellt väskor är jag sjukt svag för. Har rätt många (ligger i lä jämfört med Kicci of course :P) men ibland får jag det pappa kallar, och alltid har kallat, väskebrist. Jag måste ha en ny väska att organisera mitt liv i - för jag lever rätt mycket ur min väska.

Hittade en kärlek igår när jag surfade väskor. Måste passa på att åtminstone träffa den när jag är i NYC, kolla om kemin stämmer även IRL.



Surfade lite på Target förut också. Får hålla mig lite i skinnet så jag får hem allt utan övervikt på flyget... Men den här talar till mig också:



Och för en tiondel av priset av den första (tack Target) känns det som; varför inte båda?