Ett litet projekt

Igår bestämde jag mig för att det va dags att göra nåt åt min ångest för bagageövervikt och att inte få plats med alla saker i resväskorna. Sagt och gjort så bar jag ner åbäkena från vinden för att provpacka och väga.

Jag vet i efterhand inte om jag ska vara stolt över mina packnings-skills eller skämmas över mitt uppenbarligen dåliga ögonmått - alla kläder fick nämligen plats i den ena, lite mindre resväskan, och trots att jag inte packade toalettsaker, smycken och andra småprylar kan jag rätt säkert dra följande slutsats:

Jag kan shoppa loss i helgen!

Lördag

Den näst sista.

Trillade in på jobbet strax efter åtta. Alarmet på telefonen ringde 06:00 - jag ville mest kasta den i väggen. Kom upp med hjälp av tanken på all sömn jag ska unna mig under julen på landet. Sömn i soffan, sömn i min säng, sömn i mammas säng, sömn i soffan på loftet, sömn i pool... näe det är kanske dumt...

Har städat mitt lab på morgonen, inför djur- och labinspektion i början av nästa vecka. Inte så att jag håller mössen under hemska och förskräckliga förhållanden men de här människorna är rabiata på riktigt.

Just nu väntar jag på att min gel ska stelna så jag kan köra screening-prover. Det slog mig häromdan hur självständig man blvit (vilket väl iofs är hela meningen). För några månader sedan var det ovant att ens pipettera nånting själv utan en Carro som dubbelkollade att allt blev rätt och Matthias fick minst ett mail om dan med önskningar om råd och tips. Nu isolerar jag DNA, kör PCR:er, gjuter geler, snittar hjärnor, tweekar infärgningsprotokoll och får mössen att samarbeta helt själv (saknar dock en Carro ändå). Mycket är det tack vare lärdomen att inget är hugget i sten och att det egentligen inte är sååååå fasansfullt noga som man tror efter att bara läst kurser - vare det beteende, histologi eller molekylärgenetik - de' ä bar å åk!