Nöjda men trötta MSt:are väntar på biljetter

Så här på morgonen trillar det in ett par nya medlemmar till och den fantastiska siffran ligger just nu på 55 nya medlemmar. Så här nöjd är vår underbara DO när hon går igenom nattens värvningslappar



Det här är bara sjukt!

Jag gjorde min sista värvning vid fyrasnåret, åkte hem vid fem och har sovit kanske en timme men jag går på adrenalin och lycka, inget stoppar oss nu - för det är här det händer!

Mer än upphovsrätt - reflektioner på nattkröken

Så här på nattkröken (02:27) sittandes i denna nu ganska tröttsamma kö, kikade jag in på SvD och såg det här undersökningsresultatet



Jag är för immaterialrätt och ett skyddande av upphovsrätten; skaparen av konstnärliga och kreativa verk ska självklart ha lön för mödan av att skapa och vara kreativ, i den mån nån är intresserad av att köpa. De flesta tror jag håller med om detta, och ser ett moraliskt dilemma i att ladda ner och fildela. Men detta, det vi ser ovan, och den debatt som pågår är något mer. Den handlar inte bara om rätt och fel i ett moralprespektiv. Detta är ett konsummentuppror; förmodligen ett av de största någonsin. Musikindustrin har alltid skyggat inför ny teknik. De som kan minnas den tiden då man bar runt på en klumpig kasettbandspelare med hörlurar (freestyle eller senare walkman)kan kanske också komma ihåg att även då va musikindustrin emot, emot, emot. De va ju hotade av att man nu kunde spela av LP-skivor på band, kopiera andras band och även spela in från radio - hemskt eller hur!

Även nu är musikindustrin emot, emot, emot. Men istället för att anpassa sig till det nya teknikläget - som utan tvekan är här för att stanna - försöker de hänga kvar i sina gamla principer, metoder och idéer. Men,det är helt enkelt inte rimligt att en CD-skiva ska ha det priset de försöker sälja dem för idag. Det är ju t ex helskumt att man kan sälja DVD-film mycket billigare än musik-CD-skivor; filmer måste ju va mångdubbelt dyrare att producera!

Nej, fildelningsdebatten är långt ifrån över, oavsett nya lagar. Den är ett gigantiskt brinnande bål och det är musikindustrin själva som häller bensin på den genom att vägra ta steget in i det här århundradet och anpassa sig till vad kunderna uppenbarligen vill ha...

Nu släpper det!

Ta mig fan, nu har vi kommit loss rejält! Det som tidigare har varit "nej, jag vet inte riktigt", "nej, jag vill inte binda upp mig mot ett speciellt parti" eller "men jag röstar ju redan moderat; det får räcka" blev nu SUCCÉ!!!

Runt 20.00 kom kampanjmaterialet: 100 give-away-påsar för nya medlemmar innehållande magasinet NEO, kexchoklad, bulle, festis, overallsmärke och äpple. Det fanns två typer av flyers, kaffe, saft och godis. Ett femtontal MSt:are uppbackade av två tappra MSU:are drog ut i korridorerna bland WLAN:ande, kortspelande, fikande och filmtittande gäng. Ju längre kvällen led desto mer slipade blev argumenten och vid ca 01:00 nåddes 43 fantastiska, underbara, otroliga nya medlemmar till MSt LiU! (Hittills) Några till ryktas komma under morgontimmarna och innan jag klappar ihop ska jag ta en repa till för att ragga in några killar som varit "intresserade" under kvällen.

Några bilder från kvällen kan jag ju bjuda på också!














Kvällens och nattens vinnande koncept är Mona ;)
Sitt kvar snälla, snälla, du är så bra för oss...
(CM håller med)

T minus 45 min

Snart smäller det! Om tre kvart kommer alla kampanjare och allt kampanjmaterial och Colloseum intas av moderata studenter redo att dela ut saft, kaffe och annat gott till alla trötta, hungriga, törstiga och uttråkade stackars studenter i kön - gissa om vi blir populära!

Räkna med en uppdatering under natten! Förhoppningsvis får ni se lite fina bilder också.

Jag och Lasse har ett jättetrevligt kö-pass framför oss mellan 1 och 3 inatt, ser fram emot filmmys och kortspel. Väldigt glad är jag dock över att jag har inte har det riktiga ugglepasset mellan 3 och 5! Stackars Micke och Johanna...

Känner mig gammal...

Ligger på mammas säng och tycker synd om mig själv. Har varit bakis hela dan och nu har det övergått i migrän-huvudvärk...

Mamma har haft 60-årsfest ikväll och jag har varit duktig dotter och skött kökstjänst hela kvällen. Plockat fram, plockat bort, diskat, putsat och serverat - pust! Har hunnit busa lite med världens sötaste kusinbarn, Edith också. Hon är übergullig och jag är så glad att hennes föräldrar bestämt sig för att flytta till Östergötland så vi får lite lättare att ses.

Har försökt ducka frågor om varför inte Micke varit med ikväll; dumt att ta upp tråkigheter när man har kalas. Duckandet har gått ganska bra. Jag har istället fått massor av frågor om Yale och det börjar på nåt sätt sjunka in nu att jag ska åka till ett av världens bästa universitet för att under några månader jobba med en grupp forskare som är bland de absolut bästa i världen inom neurobiologi - känns stort och kommer kännas ännu större när jag verkligen börjar fatta vidden av det! Ska boka flygbiljetter nästa vecka, det kommer nog göra det mycket mer verkligt...

Just nu önskar jag bara att släkten kunde ge sig så jag får lite sömn inatt. Det blev ju inte så mycket sån igår natt; några timmar mellan Flamman och Högskoleprovskampanj och i början av nästa vecka blir det väl heller inget överskott med tanke på natt-dunderkampanj i SOF-kön, så lite kvalitetssömn skulle uppskattas. Känner jag släkten rätt, sitter de nog kvar ett bra tag till dock! Känner mig gammal som tröttnade redan vid elva, men det är legitimt att skylla det på migränen va?

Mycket på gång i MSt LiU

Jag har precis pysslat ihop en av två flyers som ska delas ut under måndagsnattens dunderkampanj av MSt LiU. Naturligtvis är högskoleprovskampanjen först ut på lördag; vi satsar på att täcka alla provställen i hela Linköping och att överallt vara de räddande änglarna och ljuset i provdimman - med kakor, saft och glada tillrop.

Men på måndag, det är då det händer!
Under dagen kommer det nämligen börja bildas en kö, och det mina vänner, är inte vilken kö som helst utan det är kön till det gigantiska släppet av helhelgsbiljetter till nordens största studentfest StudentOrkesterFestivalen (SOF). Under kvällen och natten kommer dessa tappra studenter köa för sina efterlängtade biljetter till detta gigantiska evenemang. Naturligtvis kommer vissa ha tråkigt, andra kommer bli trötta och en del kommer vara hungriga. Men då finns MSt LiU där som räddare i nöden med saft, godsaker och den bästa presentpåsen i nyvärvad medlem kan drömma om!

Jag har hört om ett nummer av NEO, kexchoklad, bulle, festis, äpple och annat gott - vad kan man mer önska sig en lååååång natt i en skolkorridor? Jag har även hört en liten fågel viska i mitt öra om storslagna värvningsmål och fantastiska rekord; jag är inte det minsta tveksam - MSt LiU har en otrolig kampanjvecka framför sig!

Ja just det, ni kanske vill se flyern...

En bit i pusslet Diabetes

Otyget diabetes, eller sockersjuka, kommer som många vet i två typer; typ 1 även kallat barndiabetes och typ 2 - vuxendiabetes. Diabetes och dess symptom beror alltid på att insulinet inte fungerar som det ska för att reglera/sänka blodsockernivån, vilket gör att diabetiker får kraftiga svängningar i blodsockret och ofta har höga sockernivåer.

Diabetes typ 1 beror på att de celler som ska bilda insulin, beta-cellerna inte fungerar som de ska vilket leder till att det bildas väldigt lite eller inget insulin och patienten måste ta sprutor med insulin för att kompensera. Diabetes typ 2 beror istället, i första hand, på att signalmottagningen i de celler som ska svara på insulinsignaler, antingen genom att ta upp socker ur blodet eller släppa ifrån sig mindre socker till blodet, inte fungerar. Detta kallas insulinresistens. Vid typ 2 produceras ofta normala eller något lägre nivåer insulin än hos friska personer; det är alltså framför allt receptorerna som ska svara på insulinet som det är fel på. Men man vet inte riktigt varför eller hur det blir fel på dem.

Men nu har en grupp kinesiska forskare hittat en ledtråd (Nature, vol 457, feb 2009). De fann att proteinet beta-arrestin-2 finns i mindre mängder i de celler som ska svara på insulinsignaler än i andra celler hos möss med diabetes; och även jämfört med friska möss. Därför slog forskarna ut genen för beta-arrestin-2 hos annars friska möss; och såg då typiska diabetessymptom. Beta-arrestin-2 är nu seriöst misstänkt!



Genom att administrera beta-arrestin-2 till diabetesmöss via ett virus såg man att deras symptom avtog. Och genom att överutrycka beta-arrestin-2 såg man att de mössen fick lägre blodsocker än vanliga möss - alltså fungerar insulinet mer effektivt med mer beta-arrestin-2 närvarande. Detta är lovande!

Vad gäller vetenskapliga studier i största allmänhet är de, precis som allt annat, av väldigt skiftande kvalitet. Den här studien jag berättat om är en grymt bra studie! De har kollat, dubbelkollat och trippelkollat och det verkar inte finnas nån tvekan om att beta-arrestin-2 spelar en roll vid diabetes typ 2. En pusselbit är lagd, många är kvar - men varje bit är ett stort steg på vägen mot ett botemedel.

Det var en gång ett politiskt systääm... Prolog

Tanken bakom EU är vacker och engagerande. Att genom skapandet av en union, där alla delar gemensamma mål och genom frihandel stöttar varandra till utveckling, skapa och bevara fred är en fantastisk idé. Fred är en förutsättning för människors frihet. Och frihet för människor att förverkliga sig själva, sina drömmar och sina mål leder till välstånd, rikedom och lycka.

Därför kan vi skriva frihandel och rörlighet till de saker som EU gör bra och bör fortsätta att utveckla. Men let's face it; EU har blivit en stor kloss! En kloss som lägger sig allt mellan kanelbullar och gurkor, fildelning och glödlampor - helt enkelt massa sådant som inte hör hemma på den nivån.

Vissa saker beslutar man bäst om över telefon, andra hör hemma i kommunfullmäktige. Vissa ärenden kräver en folkomröstning, andra kan man ta över en fika. Det finns vissa frågor som staten kan sköta och så finns det en del, stora frågor som hör hemma och sköts bäst i EU.

Inläggsserien "Det var en gång ett politiskt systääm..." kommer att handla om system som inte EU borde ha lagt sig i. System som inte är bra, som inte är frihetliga utan istället klåfingriga. System som innebär "problääm" och som vi moderater vill och tänker ändra på!

Rubriken? Minns ni inte den här gamla godingen...

PS. Glöm inte att göra ditt för ett bättre EU - Rösta 7 Juni!

Borta bra - hemma bättre - hemhemma bäst

Som student har man ju ett hem, som man bor i, och ett hemhem; hos mamma. Hemhemma får man mammas mat, ompyssling och annat mysigt. Jag brukar dessutom få matlådor, mammabakt bröd och annat gott med mig hem efter ett besök.

Just nu är jag hemhemma i Haga, Norrköping. Jag glider runt i en jättestor mysdress jag lånat av pappa och dricker kaffe. Mitt hemhem har dessutom en fantastisk egenskap som jag inte har hemma; WLAN. Stort att mina försäldrar surfar trådlöst men inte jag! Ska nog komma hit oftare.

Om vi byter till temat "borta bra" så ska en av de allra bästa vänner nån kan ha åka bort på minisemester idag. Ingen förtjänar det mer än Carin, fattar inte hur hon orkar med allt hon gör. Jag hoppas hon får det underbart i lilla Olden, att det är mycket snö, fint väder och framför allt vilsamt!

Oförtjänt bra betyg

Hämtade ut en tenta förut. Den första oväntade överraskningen var att den blev så snabbt rättad, det är vi högst ovana vid från denna lärare. Det andra oväntade med tentan va det betyg jag fick. Det blev en 5:a vilket är max; grattis kom det från de flesta, men jag är missnöjd! De flesta tycker väl att jag sätter mig på höga hästar när jag säger detta men det ger jag blanka fan i.

Det går väl inte riktigt att vara missnöjd med resultatet i sig, men jag är arg över sättet jag fick det på. Jag gick till tentan med en känsla av att inte ha pluggat vare sig fokuserat eller strukturerat och utan att kunna innehållet i kursen särskilt bra (har haft lite annat att tänka på). Jag gick ifrån tentan med en känsla av att inte ha svarat bra eller genomtänkt på frågorna och att mina svar var ytliga och ostrukturerade.

Trots detta fick jag 5:a. Jag är inte besviken över betyget men besviken på att lärare som så uppenbart följer minsta motståndets lag och sätter så låga krav för att slippa rätta omtentor och ändå tillåts vara examinatorer på D-nivå; jag vill ha en bra utbildning!

Det var en gång...

Så brukar det ju börja. Och det här är ju början, eller som jag uttryckte mig i femtonårsålder; nu tar min blogg-oskuld.

Här kommer jag skriva om politik, relationer och häftiga vetenskapliga framsteg - förhoppningsvis i en lagom blandning. Ibland, om ni har tur, dyker det upp något om det senaste inom sexleksaker också!

Hoppas att alla som läser får antingen mycket nöje eller blir mycket arga. Jag vet att alla inte håller med mig; än i alla fall...