Ang. Powerpiffning

Det finns en oändlig lista med områden på vilka MUF:are är överlägsna andra. Ett av de allra viktigaste, som MUF-tjejer speciellt utmärker sig inom, är powerpiffning. Ett MUF-event, vore det kurs, årsmöte, konvent eller stämma, följs alltid av middag och festligheter - för vi har kul tillsammans. Dock brukar tidsrymden mellan dagsschemats sista punkt och kvällsschemats första vara väldigt, väldigt liten. Trots detta är vi MUF-tjejer alltid snyggast i världen när det väntas partaj. Så detta leder såklart till att vi, för att tala klarspråk, alltid har förbannat jävla bråttom med hår, smink och kläder.

Stämmobanketten är det stressigaste, speciellt om man står på VIP-listan till DS exklusiva fördrink och har ca en timme mindre än alla andra att göra sig i ordning. Dessutom ska man vara extra fin på stämmobanketten vilket gör att hår ska sättas upp, make-up ska läggas extra noga och strumpbyxor, klänning och hööööga klackar ska krånglas på - mitt rekord är 20 min inklusive dusch, det ni!

Idag ska jag dock inte powerpiffa, inte ens lite! Ska ta minst 3,5 timme på mig att komma i ordning. För jag hinner för en gångs skull det.

Friday I'm in love

Hade nästan glömt hur det känns att vara en normal, social ung människa innan jag blev påmind om det igårkväll - och nu är som nykär i det. Har ingen direkt matlust, ingen motivation att jobba och dunkar partymusik på spotify.

Blev utsläpad av Alberto på after-work och skulle ta en (max två) öl med några av hans polare - det slutade på GYPCY's som tydligen är "the place to be" för alla grad- och professional students. Skön avslappnad stämning, $3 inträde och gratis öl - I'm going back!

Beer, burgers, baseball and good company - hur ska det nu gå med mina 12h arbetsdagar?
Nu slänger jag upp fötterna på skrivbordet, dricker kaffe och snackar lite skit.

Dumt

Började fundera på varför det inte är och har varit jobbigare att vara ifrån vissa speciella personer (eller ja okej, singularis på det). Det va dumt! Nu blev det ju såklart väldigt jobbigt... Bättre att jobba och inte tänka så mycket. Nästan två månader kvar. Är det lång tid?

"Nu skulle jag inte säga nej till en fribiljett mot himlen... Inatt så drömde jag om dig och det väckte gamla minnen..."

Ur askan...

...flammade det helt plötsligt upp både en massa jobb och motivation (passande nog samtidigt). Ville trots min workload dela med mig av detta...



NYC är verkligen fantastiskt!

Nu ska jag jobba på som en liten myra för nästa vecka eller nästnästa kanske Anna kommer hit; snacka om motivationshöjande! Först att gå för dagen är... definitivt inte jag i alla fall!

Torka...

Ingenting händer. Jag har jobbat på lite smått den här veckan men inget revolutionerande utan mest rutin. Det mest spännande är väl att mina slides (på icke-biologsvenska=mina objektsglas med hjärnskivor på som man sen sätter i mikroskopet) har slutat se ut som om en femåring har gjort dom - till och med efter rejäla kaffeöverdoser har jag numera sjukt bra finmotorik.



Har inte särskilt mycket att göra just nu. Skulle kunna skiva hjärnorna från Eriks möss, men motivationen vill inte riktigt infinna sig - det är sååååå tråkigt och jag är och förblir tredjeförfattare oavsett, tycker Matt får göra det eftersom jag gör ALLT annat... Skriver lite på min rapport istället.

Imorn blir det kräftskiva med Nordic Society, wohoo!

Är jag vuxen nu?

Har precis fått bekräftat att jag beviljats eget bolån utan medlåntagare eller borgensåtaganden från mina snälla föräldrar. Känns stort! Kul att man kan bli så glad över att få sätta sig i skuld, men det känns härligt att klara sig själv. (Hanna=bortskämd).

Betyder detta att jag är vuxen? Näääe va? Jag har redan varit vuxen en gång, det va tråkigt - ska nog inte försöka igen på ett tag - nu ska jag bara vara Jag!

Absolutely fabulous!

My home at home

Nähe, ingen shopping för Hanna idag heller. Mår helt okej men det ös-ös-ösregnar så jag vill inte riktigt ta risken att gå ut och bli genomblöt, kall och trilla tillbaka i sängen - nu har jag inte tid att va sjuk mer. Har istället fastnat framför inredningstv. Sitter och funderar på vad jag ska hitta på med min nya lägenhet hemma i Linköping. Tänkte visa lite bilder som mäklaren la upp på hemnet så ni ser vad jag har att jobba med. Alla som känner mig och min inredningsstil kan nog snabbt räkna ut att jag inte är galen i väggfärgerna så vitt, vitt, vitt ska in men mer än så vet jag inte. Kul tips mottages tacksamt!

Rastlös

Näsan är röd, halsen gör ont och magmusklerna är döda men idag mår jag helt klart bättre och har till och med druckit kaffe – ett klart tecken på tillfrisknande. Pigg i huvet men fortfarande död i kroppen sitter jag i tv-soffan med mina kleenex och är sjukt rastlös.

Har på morgonen gråtit störtfloder till en superlöjlig familjefilm och har nu antagit utmaningen att helt på egen hand, utan hjälp av wikipedia eller annat fusk, reda ut hur den hära mycket manliga sporten med den ovala bollen egentligen fungerar (Hey, jag gjorde det med snooker en annan rastlös dag, hur svårt kan det va…). Jag sitter och bryter ner det systematiskt och vetenskapligt, formulerar hypoteser som sedan gång efter gång efter gång omkullkastas direkt och hänsynslöst. Den här sporten går ju fan inte att förstå – vaddå touchback? Ge mig en normal bollsport med en rund boll och två målburar! Eller lite längd, skidskytte, störtlopp, hockey – ge mig vinterstudion och Popps god dammit! Till och med curling skulle va trevligt…

Nej imorn hoppas jag att jag är frisk nog för en tur ut till Millford för lite retail-therapy som Alex så underbart uttryckte det. Då ska jag köpa mycket, mycket osportiga skor!

Klagan

Hanna sjuk.

Känner mig lite som en grottmänniska när jag ligger här och tycker synd om mig själv - ungefär som killar gör när de blir "riktigt, riktigt förkylda". OD:ar rejält på nässpray eftersom sorten jag köpt är kass. Konsumerar sjuka mängder kanelte och har precis avslutat en påse Zoo som jag fått av bästaste Carin (just för såna härf stunder tror jag).

Imorn måste jag släpa mig ut för ett par ärenden. Det hela blir ju mycket bättre av att det ska blåsa halv storm och vara snöblandat imorn. Usch vad synd det är om mig just nu... Det är säkert svininfluensan också, och den dör man ju bergsäkert av har jag hört från säkra källor...

Äntligen NYC!

Fredag till lördag spenderade jag med mina kära föräldrar i New York, eller som man rätt och slätt säger här; The City.

Hade hittat ett hyfsat billigt, totalt intetsägande, men förvånande fräscht hotell med gigantiska rum i Hell's Kitchen som numera är uppstädat och charmigt med många kul barer och resturanger och ligger bra till nära Times Square och Broadway-områdena.



Vi rörde oss på det allra bästa sättet; nämligen halv-planerat och till fots. Vi hade vissa delmål men va total öppna för infall och överraskningar. Som t ex ett, i alla fall av mig (fd pilotwannabe) och pappa, uppskattat besök på ett musei-hangarfartyg vid Hudson River i höjd med 45th St.



Vi gjorde en liten vandring i den lilla parken mitt på Manhattan på lördagsmorgonen. Sanslöst många hurtbullar använde sig av de breda tvåfiliga vägarna för att power-walka, cykla eller springa. Det är nästan tyst mitt i parken, eller relativt i alla fall - men det tror man först när man hör det själv.



Från parken kom vi ut på upper east side vid 75th St och promenerade ner mot midtown för att titta på lite höga hus...



Och åka upp i ett (Empire State building) för att titta på utsikten.



Tunnelbanan i New York är superlätt! Man kan gå ner i underjorden och fem minuter senare gå upp och tro att man hamnat i ett annat land. Vi åkte ner från Madison Square garden mot Tribeca, ett annat supercharmigt område med mysiga barer, affärer och fik och vandrade därifrån ner mot Ground Zero - just nu mest en stor byggarbetsplats.



Därifrån vandrade vi uppåt, med ett kaffestopp på Starbucks, mot China Town. Snacka om en annan värld! På Canal St va det fullsmockat med folk och kommersen liknade mest den på Bangkoks gator. Där kan man köpa piratkopierade väskor, klockor, solglasögon och smycken. Dessutom pashmina-sjalar så billigt att jag inte ens iddes pruta. Hittade en nästan likadan som den jag glömde på planet från Kap Verde.

Allt vi inte hann med tar jag på lördag, eller ja, en del i alla fall, för jag ska tillbaka. NYC är beroendeframkallande, energigivande, pulserande och upplyftande på samma gång. Det är idag säkert, rent och - som alltid - lättnavigerat. Det går inte annat än älska det!

Min mami är här!

Min mami är lite jet-lagad, men hon är här och det är huvudsaken! Hittills har vi köpt likadana jeans, likadan tröja och likadan Yale-hoodie. Underbart höstväder har vi med! Imorn blir det NYC :D

Sömn är bra för själen - och hjärnan!

Sitter och förbereder en progress-report inför lab-möte imorgon. Dr Shepherd, är tillbaka från semester i Danmark och jobb i Oxford, och vi ska sammanfatta framgångar, motgångar och resultat. Jag ska dessutom presentera bakgrund och hypotes för mitt arbete - naturligtvis inte för att de andra behöver lära sig det utan för att de behöver se att jag fattar det tillräckligt bra för att förklara det - pressure is on and I love it!

Läste precis att produktionen av a-beta, som går överstyr när man får Alzheimer, har en dygnsrytm och att produktionen är högre när man är vaken. Vid allvarlig sömnbrist och långa vakna perioder kan dock a-beta produktionen övergå kronisk överproduktion - det verkar alltså som att risken att få Alzheimer ökar om man sover för lite! Yaaaaiii, good news! (ironi)

Meh!?!?

Jag välkomnar verkligen en trend som UGGs. Bekväma skor som håller fötterna varma är inte direkt vad de flesta av oss vanligen plågar oss igenom vintern i. Men det är inte vinter än - här har hösten knappt ens satt in ordentligt. Igårkväll när jag gick hem från bussen (lagom sent) funderade jag på att det eventuellt, kanske kan vara dags för handskar inom de närmaste veckorna. Så varför ser jag inte annat än UGGs överallt?