Otrygghet - en självuppfyllande profetia?

Om man jämför med vårt trygga Sverige är USA ett väldigt farligt land att vistas i - åtminstone om man försöker bete sig som hemma. Många blir överraskade av att höra att jag får ta omvägar om jag vill gå hem från jobbet, vore det morgon, kväll eller mitt på dagen, men det är tyvärr så verkligheten ser ut här. Går jag raka vägen till stan hemifrån är inte frågan om jag blir rånad (eller värre) utan när.

Den verkligheten har naturligtvis många effekter. En av dem ser man mest hela tiden; polisen. Det finns otroligt mycket poliser och i New Haven finns dessutom dubbla kårer - en för staden New Haven och så Yale-police. Under en 40 min löprunda i mitt helt vanliga, och säkra, villaområde såg jag polisen tre gånger.

En annan effekt är larmstolpar. Runt om i staden, i anslutning till campus finns nödtelefoner utmärkta med blå lampor som kan ge direktkpntakt med polisen. Yale har även busslinjer. Men till skillnnad från vår enda campusbuss hemma som förbinder HU och Valla med varandra och Campus Norrköping under skoltid så finns här fyra busslinjer som tätt trafikerar hela campus, sent in på natten och även på helgen, trots att inga platser som trafikeras är utom promenadavstånd. Detta är en service såklart - och uppskattat även av mig när det ösregnar - men framför allt en säkerhetsåtgärd.

Men det finns en effekt bortom effekterna. Ju mer otrygga människor känner sig i sin närmiljö desto fler stannar inne, tar taxi eller åker två kvarter med Yale-bussen - man kapitulerar inför de element som inte ska ha makt i samhället, de som inte följer våra gemensamma spelregler - och du möter ännu färre hederliga människor ute i stadsmiljön. Din egen kapitulation kryper närmare när fler och fler ger upp inför brottslighet och otrygghet - som således blir lite av en självuppfyllande profetia.

Rydsskogskids och Lambohovsdåd bland annat pekar på en liknande utveckling hemma; men när jag kommer hem tänker jag fortsätta cykla genom skogen. För tjejen jag möter i den mörka svängen - hon blir säkert glad av att jag också valde den vägen.