Konsten att vara försiktigt optimistisk

Vetenskap handlar om att ställa frågor och sen skaffa svar på dem. Men svaret på frågan är inte målet; för efter svaret kommer nästa fråga - det tar aldrig slut - och det är tjusningen.

Till frågan hör en hypotes - vad man tror svaret ska bli. Tror och hoppas; för hypotesen är oftast det häftigare av de svar man kan få. Just nu är min hypotes att mina gamla möss ska ha sämre luktsinne än de unga eftersom deras Alzheimer är mer utvecklad. Så självklart hoppas jag att det ska synas i resultaten, för det skulle betyda att vi kan gå vidare till nästa fråga.

För att få svar på alla dessa frågor lägger vi ner så mycket tid och arbete, och så ofta får vi inte de svar vi tror och hoppas på - de svaren är lika viktiga och värdefulla - men känslan är trots det så mycket större när man kan styrka sin hypotes. Därför tillämpar vi försiktig optimism. När nåt ser ut att fungera är tricket att inte börja dansa runt och dricka champagne utan att gräva ner sig ytterligare, jobba hårdare och ställa högre krav på resultaten. Allt för att inte jubla i förtid och kunna ta i ordentligt den dagen man är säker.

Det här ligger vanligtvis inte för mig. Jag är en allt eller inget-människa. Men just nu är jag väldigt, väldigt försiktigt mycket optimistisk.

Jag kanske får det svar jag vill ha!