Det verkar som det börjar nalkas höst hemma. Vänner och familj talar om mörka kvällar, svala nätter och en krypande känsla av att ljuset är på väg bort.
En av mina morgonrutiner här är att kolla bloggar så fort jag fått in första musen i boxen. Läste Kiccis imorse - tänkte att det va bäst för mig med att dunka Guetta för att inte bli höst-vemodig. Fann mig dock ganska snart lyssnandes på Melissa Horn istället...
Jag vill inte spara min längtan. Jag har tänkt men aldrig fått tala. Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls...
Kicci bad om mer sommar, jag ber istället om höst. Brinnande träd, löv på trottoaren, svalka mot kinderna. Jag längtar alltid efter hösten i Augusti - sen hatar jag den i November och längtar efter julen istället, det går väl ihop med att jag alltid är påväg nånstans. Men än så länge är det sommar och hett och allt jag kan göra är att vara utled på att vara solblond, brunbränd, ha bara ben och kortärmat; och längta efter kylan - och efter er därhemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar