Highlights

Eurovisiontider igen och som vanligt får man skämmas för Finland. Tur att de i alla fall aldrig klarar kvalet så man slipper se dem i stora finalen. I år va det en grupp med ultrablonderade (nej, inte ens finnar är sååå blonda) överpeppiga folkmusikanter (ja just det, tänk Timotej). Gräsligt. Här är några andra bidrag jag lade på minnet. Av en eller annan anledning. Ber på förhand om ursäkt om min syrliga ton. Enjoy.

Ultrablond nr 2 kom från Serbien och hade fem fåniga pantomindansare med sig på scenen. Det gjorde inte det hela bättre.

Folkdräkter och barfotadans av Polen urartade i nån slags våldsam halvstriptease - det hade tydligen med nåt äpple att göra. Väl i green room va de så till sig att både jag och bildproducenten blev skräckslagna för en nakenchock - man ska inte skutta så i så u-ringad folkdräkt, nåt att ha i minnet gott folk...

Belgien kunde både sjunga och spela gitarr - samtidigt! Skulle passa bra i en lobbybar (det va det snällaste jag kom på...)

Försöker hitta nåt att säga om Malta. En ballad. Som vanligt. Kvinnlig sångerska av storleken mycket att älska. Som vanligt. Och så en jättefågel. Den va ny.

Albanien skickade sin egen Kate Ryan. Jag gillar Kate Ryan. Men vad hade den stackars flickan tagit på sig?

Ett plötsligt sug efter Tzatziki vid medelhavets strand uppstod vid de första tonerna av det grekiska bidraget. Suget dog ganska snabbt vid närbilderna av artisten. Vitt och tajt med djup V-ringning på en medelålders grekisk karl?

Island skickade en ny låt som kommer passa bra sista kilometern i löpspåret; lite av deras grej... Men stylisten borde få ett straff. Eller en enorm jättebulle, som man kan gå in i, och så blir det svart...

Nu är jag trött. Övertrött. God natt!

När blev vi så dumma?

Hörde precis på morgonekots nyhetssammanfattning att de mäklare som säljer hus i Thailand till svenska familjer och privatpersoner inte upplyser spekulanter om de oroligheter som pågått i Bangkok och situationen i landets demokrati. Ve och fasa!

Nu är ju jag av den bestämda uppfattningen att människor inte alls behöver skrivas på näsan på det sättet som ofta krävs. Och kanske ännu mindre i detta fall. Jag är övertygad om att de som är så driftiga att de gör verklighet av sin dröm att köpa ett hus i bortre änden av orienten också då och då tittar på en nyhetssändning. De har nog också så pass bra koll på thailändsk geografi att de vet att oroligheterna varit isolerade till Bangkok och att de platser där hus för vinterinvandrare byggs ligger en bra bit från kaoset som varit.

Nej, det är inte mäklarens ansvar att skriva sina kunder på näsan. Att kräva det, och annat i samma riktning, är att kräva att vi blir som USA med disclaimers och clipboards - på sämsta tänkbara sätt!

Stillestånd....

Det står still. Tåget alltså. Ungefär lika still som mitt bloggande har stått under en alltför pinsamt lång tid. Skärpning. Ja. Nu!

Är på väg till Norrköping efter avslutad plugg- och arbetsdag som avslutades med lite glesbesatt kretsstyrelsemöte. En stor eloge till Emanuel som representerade MUF Linköping ansvarsfullt och förtroendeingivande på sitt allra första kretsmöte.

Dagens tråkigaste: Reflection essay - 6000-8000 tecken om mina åsikter om och personliga utveckling under mitt tvååriga mastersprogram. Har aldrig skrivit så mycket om så lite. Och har ändå bara lyckats producera hälften. Min personliga utveckling de senaste två åren har i och för sig varit stor på många sätt, men jag tillskriver Linköpings Universitet väldigt liten del i det hela.

Dagens roligaste: Jobba med personvalsfoldrarna till alla Linköpingskretsens fantastiskt kampanjsugna kandidater som ställer upp med namn, ansikte och kampanjinsatser för Linklöpingsmoderaterna. Älskar mitt jobb!

Snart framme i Norrköping. Där väntar kärlek. Älskar mitt liv. Ska dela med mig mer av det.