Sommartider

Jag har, efter besiktning och andra morgonbestyr, tillbringat större delen av dagen liggandes på en handduk vid Mårängsbadet i Skärblacka. Trevligt sällskap har legat bredvid. En riktig sommardag har det varit och de enda utförda ansträngningarna var att gå ner till vattnet och att smörja in solkräm.

Har ansträngt mig mer under kvällen då jag fortsatt håller mitt varannandags-löpschema där jag varvar milen med 7,5 och 5 km. Idag va det 5 km som jag la på 2 x 2,5 tuffa, kupperade kilometer i Vrinnevi. Det gick bra!

Nu ska jag se lite West Wing innan jag sover. Har ingen lust alls att sova. Vill ut och göra sommarnattsbus...

"Någon" är för övrigt inte MUF:are - Halleluja!

Morgonbetraktelser

Gick upp i ottan - efter att ha sovit gott inatt(!) - för att besöka AB Svensk Bilprovning för årlig kontroll. Det har dunkat konstigt om bilstackaren sen spurten på valrörelsen. Förståeligt att den också blev trött mot slutet; men jag tror fortfarande inte att Carins lösning (att hälla i bilen Hustler) va en jättebra idé. Låter dock nu som jag har fixat till det (lite tjejigt stolt).

Hur som helst så oroade jag mig för detta, och att det skulle va nåt när jag åkte till besiktningen. Höll på att somna medan jag väntade på att mitt regnr skulle dyka upp på skylten men fick sen glädjas av att det va en söt, blond kille som kanske till och med va lite yngre än jag som tog hand om min pärla. Flirtade lite lagom med honom så att bilen eventuellt skulle få pluspoäng, men den klarade sig helt på egen hand.



Åkte sen vidare för att köpa solkräm till min smått brända rygg. Framför mig i kassakön stod en tjej som halv nio en het sommarmorgon skulle köpa gravtest och snapsglas i plast. Undrar hur hon tänkte och vilka kombinationer av händelser som följer.
Sprit för att fira resultatet eller för att beklaga det. Eller så köpte hon testet i förebyggande syfte eftersom hon planerade shotande...

Nu ska jag betala pengar till CSN - sen ska jag spendera resten av dagen med att försöka förtränga det och min ilska över fribeloppet - hoppas på hjälp...

Sömnlösa nätter

Nu när jag äntligen är ledig och har tid att ta igen förlorad sömn och vila från det tuffa året som varit kan jag inte sova om nätterna. Jag ligger vaken, eller halvvaken och tittar på siffrorna på klockradion och konstaterar att de tickar fram relativt snabbt ändå.

Igårnatt sov jag ca 3 timmar kvalitativt - men inte har jag varit trött idag för det. Jag har härlett problemet till total mental och intelektuell ostimulans. Jag är van att jobba med huvudet, och jobba hårt, men nu har flera veckor passerat utan en enda vettig utmaning för lilla huvet - och det ovanpå en stressig valrörelse då jag ständigt ville ha koll på allt och alltid ha svaren - snacka om omställning!

Jag ska börja läsa in mig på Yale-grejer nu när flytten är klar på allvar, då lättar det säkert. Om bara mina böcker vill komma nån gång...

Men det kanske funkar med andra distraktioner så länge...

Vad heter du på facebook?

När jag va 15 år sms-flirtade jag för första gången. Det är nåt jag fortfarande gillar skarpt. Att skicka busiga, genomtänkta, kluriga rader via mobilen - få roliga svar - vänta med att svara för att spela svår eller för att tänka ut en bra respons... I like it a lot!

Sen sist jag va singel och flirtade runt har dock något tillkommit; alla dessa sociala medier. Bloggar, twitter, facebook, you name it! Och alla dessa har visat sig fungera ypperligt som arenor att flirta på. Blogginlägg späckade med hintar, menande twittringar och vältajmade statusrader på facebook just när Någon råkar vara online...

Slutmålet är detsamma som för allt flirtande förstås. Delmål kan vara att få just det där sms:et med en kommentar som visar att Någon följer ens blogg eller ett gillande på fb.

Sen kan man ju så klart ta det ett steg längre och vara tredjepart och matchmaker på liknande sätt, få saker är ju så kul som att fixa ihop folk - men det känns överkurs än så länge.

Att flytta hem

Nu har jag äntligen flyttat! De flesta av mina tusen ägodelar är i ett förråd och jag själv samt det mesta av mina kläder och andra oumbärliga prylar har flyttat hem till mamma tills jag åker till USA.

Den här gången ska jag vara en bättre dotter att ha hemma. Jag ska vara mer lyhörd för mammas önskemål om hur hon vill ha det hemma och jag ska hjälpa till mer; jag får bo här gratis och de har trots allt sluppit mig och mina saker i 5,5 år - snacka om omställning att få hem mig igen!

En bonus med att bo hemma är sån här frukost med NT och allt!



Jag har möblerat mitt lilla rum under förmiddan. Samma rum som jag bodde i tills jag va ungefär 10 år och fick ett lite större rum som mamma och pappa nu har återtagit.
Jag har en säng som också får tjänstgöra som film- och tvhäng eftersom jag också, på mammas önskan, tagit hit min TV. Stooooor TV i litet rum - det kommer bli biokänsla här. Hoppas på mysigt sällskap nån kväll, skulle va nästan som att va 15 igen.





Utanför rummet har jag den "lilla" balkongen på ca 25 kvm. Där ska jag nu sätta mig och äta lunch och bli brunare.

23 känns lagom

Har spenderat större delen av dagen med att harva med flyttkartonger, säckar och förvaring. Jag har varit väldigt nära att sätta mig på golvet, ge upp och gråta flera gånger men sen kommer jag ihåg; jag ska ju till Yale!

Har firat min 23:e födelsedag under kvällen också. 23 känns lagom. Jag har kommit ikapp mig själv. Jag har upplevt väldigt många saker som de flesta 23-åringar inte hunnit med. Andra har jag missat - men de tänker jag ta igen!

Firandet förgylldes av underbara lilla Edith. Mitt i särklass sötaste, favoritkusinbarn!



Ska bli skönt att flytta hemhem och ha nära ut till Norrängskullen för att hälsa på hos Linda och Edith.

23-årsdagen gav en rikare Hanna. Mamma, pappa och farmor gav pengar till ny mobil. De lär nog räcka till en del annat också! Linda, Michael och Edith gav mig lite USD som kommer komma väl till pass och av moster Sisko och ingifte morbror Lars fick jag en vacker ljuslykta.

Min älskade Mamma!

Pappa serverar moster Sisko

Min söta farmor

Utedusch - Midsommarhelgens succé!

Ännu en midsommarhelg går mot sitt slut. Men jag får mer jordgubbstårta redan imorn så det gör inte så mycket! Lämnar dock kommentarerna om födelsedag, eventuell ålderskris och betraktelser från en nybliven 23-åring till imorgon.

Midsommaren började med lite flyttpackning. Körde ett lass med kläder och grejer hemhem till Norköping, där jag har tänkt att bo från och med onsdag kväll tills jag åker 27 juli. Efter att ha lastat in allt gjorde jag mig i ordning för midsommarfestligheter i lugn och ro, cyklade sen mot Kneipen för matlagning och vinintag tillsammans med Carin och Sara för att sen avsluta senare på kvällen hemma i mina gamla hemkvarter. Värden va snygg, människorna trevliga och stämningen hög - speciellt när sill, potatis och snaps kom på bordet vid 23-snåret.

Lämnade mitt nummer med ett mycket rakt erbjudande på vägen ut och hade stor nytta av min extrema lokalkännedom på vägen hem (personer med ett par hjärnceller kan nu räkna ut min relativa fyllenivå). Är dock fortfarande nöjd med nummerbeslutet dock, hoppas fortsättning följer där...

Midsommardagen och vill jag glömma, så den ska jag inte sätta ord på.

Helgens stora succé måste ändå sägas vara den nyinstallerade uteduschen på landet. Idag har eftermiddagen varit underbar med spabad, solning och uteduschande i det strålande solskenet på landet. Uteduschen kommer att göra underverk med vår vattenförbrukning (pappa vill nog hellre kalla det katastrof dock), för vem vill inte ta långa, varma duschar i så här avkopplande omgivning?

Hur bränner man fett?

Vi diskuterade just detta ämne häromdagen, och även om det är sant att lågintensiv träning ger en mycket mer effektiv direkt fettförbränning, så kokar det naturligtvis ner till att det gäller att äta mindre kalorier än man totalt sett gör av med. Det finns inga genvägar!

Faktumet att lågintensiv träning bränner mer fett och högintensiv mer kolhydrater är av större vikt när man pratar om den andra extremen - nämligen hur man gör för att bränna maximalt med blodsocker - vilket är intressant vid t ex diabetes. Då är det viktigt att träna med så hög intesitet som möjligt; för ju hårdare kroppen jobbar desto snabbare måste energin finnas tillgänglig för frigörelse och sockerlagren i musklerna och blodet är överlägset snabbast.

Men en sak man kan tänka på, som många inte vet och som har effekt på såväl fettförbränning som uthållighet vid tröning, enligt ett flertal studier jag läst, är att hålla sin insulinnivå så låg som möjligt innan. Insulin frigörs om man äter snabba kolhydrater, alltså företrädelsevis söta saker och frukt. En hög insulinnivå signalerar åt kroppen att socker finns tillgängligt i överflöd och alla fria fettsyror som cirkulerar i blodet och som du skulle kunnat bränna under ditt pass binds in som lagerfett och finns inte längre tillgänligt under träningspasset.

Om man inte är ute efter att bränna fett primärt, utan är mer inriktad på träningsresultat är detta ännu mer viktigt. Man kan träna med ganska hög intensitet innan fett inte förbränns alls, det förbränns som ett komplement till glykogen (socker). Men finns det inte fett tillgängligt måste ju den delen av energin också komma från glykogen och lagren tar slut snabbare - du tar slut snabbare!

Alltså: Långsamma kolhydrater före träningen!

Saknar dig farfar

Hittade en bunt med omärkta CD-skivor i ett skåp. Satte mig nyss för att gå igenom dom i datorn. En visade sig vara en musik-skiva. Det va tre spår på skivan och det tog mig ett ögonblick att klura ut varför den bränts.

Skivan använde vi till farfars begravning. Saknar honom så otroligt mycket, så otroligt ofta. Det kommer i alla typer av situationer. Det här hade farfar tyckt om, det här hade farfar haft en lösning på, det här hade farfar velat hjälpa till med, det här hade farfar blivit stolt över.

Han blev sjuk något år innan han dog. Magcancer. De opererade och han blev bättre, sen blev han sämre igen men innan han dog va han definitivt på bättringsvägen och hade besegrat cancern tror jag.

Han va med på min student. Det va vackert väder och jättevarmt. Han satt i en stol i skuggan, såg lycklig ut och höll farmor i handen. Helgen som följde va vi på landet allihop och han tillbringade det mesta av tiden på vedbacken och klöv - han va definitivt på väg att bli frisk på riktigt. På tisdagen ringde mamma och sa att han inte fanns längre.

Det va hjärtat. Jag är på sätt och vis glad att det skedde på det sättet. Han va alltid pigg och stark, men cancern tärde på honom, gjorde honom svag och mager. Jag är glad att han inte behövde tyna bort. Glad att han fick se mig ta studenten och glad att han fick hugga ved, gald att han den morgonen satt och pratade med farmor om hur han skulle hjälpa pappa på landet och om den nya båten han köpt till sjön. Men arg att han dog utan farväl. Och alltid så ledsen för att jag inte får göra honom glad med allt fantastiskt som händer...

Blandade saker - blandade känslor

Har delar av dagen roat mig med att sortera kartonger i källarförrådet vars innehåll bestod av en blandning av mina och Mickes glas, muggar och talrikar. Blir ömsom sur och tänker dumheter som att jag aldrig nånsin mer ska blanda ihop mina saker med nån annans - men sen kommer jag fram till det enda vettiga - vilket är att jag naturligtvis kommer göra det.

Den här gången får det dock dröja längre än sist. Jag ska åka till Yale, vara där och vara vild. Sen ska jag komma hem, skaffa mig en alldeles egen mysig liten lägenhet, köpa fina saker till den för min första lön (jo, det lutar väl åt att ta jobbet är det enda vettiga) och vara lite galen här med.

Trots att jag är så mycket singel mentalt kan jag inte hålla huvudet fritt från Någon. Mina vänner vet att Någon har hetat lite olika saker de senaste månaderna men det finns alltid en Någon. Undrar om det är nåt inbyggt? Att alltid ha en Någon som fyller upp tomrummet oavsett om jag vid tillfället vill något, Någon att tänka Något om. Något växlar också - Något beror av Någon - Något är just nu nåt jag närmast skulle beskriva som fint...

Sömn, vila och återhämtning...

... va ledorden när jag och Carin under drygt ett dygn va ute på hennes land. Vi har suttit på altanen och läst, tittat på träden och lyssnat på vinden. Ett par lugna promenader, goda måltider och välsmakande glas vin hanns också med igår innan vi gick och lade oss och sov i nästan 12 underbara, välbehövliga timmar.

Det är helt obeskrivligt hur man kan känna all stress bara rinna av och ersättas av djup avslappning såsom jag gör när jag kommer ut på landet. Har kommit fram till att jag ska tillbringa mycket tid ute på vårt land under resten av sommaren; förhoppningsvis ofta i sällskap av de speciella människor jag vill se mer av innan jag åker.

Ikväll när jag var nyhemkommen ringde telefonen med en trevlig överraskning. Ett mycket intressant och jätteroligt jobberbjudande är det ju inte varje söndagskväll någon ringer upp för att ge en personligen. Det innebär jobb från och med januari till nästa höst. Ska fundera över detta några dagar men berättar mer när jag har bestämt mig. Har gått runt med ett brett leende över detta större delen av kvällen!

Lite te och Urkällan innan sömn tror jag bestämt - imorn blir det till att börja flyttpacka.

Tillbaka till livet

Nu känns det som jag börjar komma tillbaka till livet. Sista tentan är skriven, bara hoppas på att jag inte behöver skriva om den. Valet är över och nu är till och med lägenheten städad. Nu när tentan är skriven kan jag börja bearbeta valrörelsen; har nog varit mer stressad över den än vad jag har fattat själv - drömmer om val, kampanj, trappstudsar och valstugor på nätterna.

Har tillbringat eftermiddan efter tentan med att städa vilket va mycket, mycket, mycket välbehövligt efter några veckors intensivt valarbete utan tid för varken sömn, ordentlig mat eller städning.

Nu sitter jag i Carins soffa och dricker lite öl. Jag har sminkat mig, fixat håret och har piffiga kläder på mig - men om vi orkar ut återstår att se, bara att ha piffat till sig känns stort efter flera veckor i kampanjtröja med håret i slarvig knut.

Imorn ska vi åka ut till Carins land och ha supermysvilohelg. Hoppas det regnar hela helgen så vi kan ligga inne, läsa böcker och titta på brasan. Har sovit ikapp en del i veckan men lite mer behövs inför nästa vecka. Då ska jag packa samman och sortera mina saker - vad behöver jag ha med mig till USA? Vad behöver jag under min tid hemhemma? Vad behöver jag när jag kommer hem? Och vad ska bo i förråd till efter jul? Planering krävs!

På väg mot kaklet - 68 h kvar

Ända in i kaklet ska vi kampanja inför det här EP-valet - varje röst är otroligt viktig och varje väljare ska uppmärksammas, höras och övertygas!

Just nu sitter jag på expen och dricker min tredje eller fjärde Hustler energidryck för kvällen, har tänkt att orka svepa åtminstone delar av villaryd på vägen hem.

Idag har varit en grym dag! Niklas Wykman och Gustaf Stenlund har varit på besök, kampanjat med oss och haft nymedlemskväll hos underbara MUF Linköping. Nymedlemskväll va perfekt, en massa nya, otroligt duktiga och sjukt modiga medlemmar hängde med upp till expen för TM och materialprepp efter myset och slet hårt till långt in på kvällen. Stor eloge till alla som hjälpt till idag och ikväll!

Jag vill tacka för alla fina saker alla har sagt om mig de senaste dagarna - det gör mig ännu mer peppad och minskar mitt sömnbehov ännu lite mer - utöver att det naturligtvis är fantastiskt roligt att höra att man gör skillnad och är uppskattad! Tusen tack!

Idag har vi kampanjat på torget, trappstudsat i Skäggetorp, delat ut kaffe och pratat med massa trevliga studenter på LiU, trappstudsat ännu mer i människoryd, TM:at, kvarterssvept brevlådor och krogkampanjat med korv (hittills) - imorn gör vi ännu mer!

Det går bra nu!

Kommer inte ikapp...

...Det är på tok för mycket och jag är på tok för trött för det!

Just nu är jag med Anna på hennes fanatstiska turné. Är verkligen sjukt imponerad av Anna och förstår inte hur hon orkar ligga ute så här länge, sova så lite och kampanja så mycket! Hon sover mycker mindre än jag, kampanjar mycket mer och får inte sova i sin egen säng; jag skulle inte orka!

Imorn blir det kampanj i Kalmar och på kvällen åker jag tillbaka till Linköping och Östergötland. Har inte varit ifrån mitt distriktsarbete i sex timmar ens och har redan separationsångest!

Vi är inne i sista veckan, jag är trött och grinig, men lever och fungerar tack vare att jag vet att jag gör skillnad. Snart är det val och varje minut fram tills dess räknas! Hade det inte regnat så förbannat här i Hovmantorp hade jag gett mig ut på kvarterssvep men känner samtidigt att sömn nog vore klokt om man ska klara av att göra nåt bra imorn. Anna somnar till vid datorn ibland och snart har jag inte hjärta att väcka henne!

Jag har inte skrivit en kampanjrapport på jag vet inte hur länge - jag har kampanjat istället - trots detta verkar alla veta att det händer massa bra saker i MUF Östergötland och det känns gött!

Nu lite sömn i Hovmantorp, Godnatt!