Saknar dig farfar

Hittade en bunt med omärkta CD-skivor i ett skåp. Satte mig nyss för att gå igenom dom i datorn. En visade sig vara en musik-skiva. Det va tre spår på skivan och det tog mig ett ögonblick att klura ut varför den bränts.

Skivan använde vi till farfars begravning. Saknar honom så otroligt mycket, så otroligt ofta. Det kommer i alla typer av situationer. Det här hade farfar tyckt om, det här hade farfar haft en lösning på, det här hade farfar velat hjälpa till med, det här hade farfar blivit stolt över.

Han blev sjuk något år innan han dog. Magcancer. De opererade och han blev bättre, sen blev han sämre igen men innan han dog va han definitivt på bättringsvägen och hade besegrat cancern tror jag.

Han va med på min student. Det va vackert väder och jättevarmt. Han satt i en stol i skuggan, såg lycklig ut och höll farmor i handen. Helgen som följde va vi på landet allihop och han tillbringade det mesta av tiden på vedbacken och klöv - han va definitivt på väg att bli frisk på riktigt. På tisdagen ringde mamma och sa att han inte fanns längre.

Det va hjärtat. Jag är på sätt och vis glad att det skedde på det sättet. Han va alltid pigg och stark, men cancern tärde på honom, gjorde honom svag och mager. Jag är glad att han inte behövde tyna bort. Glad att han fick se mig ta studenten och glad att han fick hugga ved, gald att han den morgonen satt och pratade med farmor om hur han skulle hjälpa pappa på landet och om den nya båten han köpt till sjön. Men arg att han dog utan farväl. Och alltid så ledsen för att jag inte får göra honom glad med allt fantastiskt som händer...