"Vad ska du göra därborta egentligen?"

En fråga jag ofta får just nu så jag kan väl passa på att förklara, eller försöka i alla fall...

Ett av de första symptomen på Alzheimers hos människor är en försämring av luktsinnet, det är dock oklart var den förändringen sker rent neurofysiologiskt - alltså var i hjärnan det blir fel.

Genom att testa möss, som är genmodifierade att få de förändringar som sker i hjärnan vid Alzheimers sjukdom, vid olika åldrar för att se om vi hittar den här försämringen även hos mössen, kan man sedan gå vidare med att titta på vad som har skett i hjärnan vid just det stadiet försämringen har satt in.

Jag har under flera tillfällen de senaste veckorna påpekat att mina möss kommer leva långa och lyckliga, men stundtals törstiga, liv.

Change of plans!

Jag ska istället för att testa samma möss under olika utvecklingsstadier, testa olika möss i motsvarande utvecklingsstadier för att sedan gå direkt vidare till histologiska försök - och sorry, men det kräver avlivning. Detta kan man tycka olika saker om förstås. Det är dock ett steg som behöver tas för att studien ska bli bra och en testmetod som förr eller senare skulle behövt användas för att validera resultaten från övriga försök för att kunna gå vidare - vi ändrar bara ordningen på försöken. Och eftersom det ger mig större möjligheter att lära mig massor av häftiga metoder på ett av världens absolut mest framstående lab inom området är jag positiv.

Men hur gör man då?

Först och främst behöver mössen vara törstiga; vatten används som belöning i försöken. Det kan låta grymt att vi ger dem begränsat med vatten i perioder men man måste komma ihåg att sådana perioder förekommer för gnagare i naturen - de har inte alltid tillgång till vatten och de får ungefär hälften av vad de skulle drucikt frivilligt. Vi matar dem med vatten ur spruta.



Sedan får musen vara en stund i den här lådan



I lådans ena vägg finns ett litet hål och när musen sticker in huvet där lär den sig snabbt att här finns vatten att hämta; där finns nämligen en vattentapp som den kan slicka på. Först belönar vi musen med vatten för att den sticker in huvet och slickar, sedan går vi vidare till att förknippa belöningen med en viss doft (S+), och sedan introducerar vi en annan doft som är obelönad (S-). Det musen ska lära sig, vilket den gör snabbare än man kan ana, är att det lönar sig att slicka på tappen när den känner S+ men inte närden känner S-; den gör rätt när den slickar på S+ och låter bli när den känner S-.

När jag lärt in detta kan jag gå vidare till att göra det lite svårare. Byta ut en eller båda dofterna, omvända deras belöningsgrad, eller testa erkänt svåra doftpar mot varandra. Allt för att jag ska kunna se om möss i olika åldrar och utvecklingsgrad drabbas av luktsinnesförsämring pga sin Alzheimers.