Så jävla trött...

att jag bara vill skrika, gråta och kräkas på samma gång är jag på det här just nu. Jag sitter denna veckan och gör 9-10 timmars arbetsdagar på en studie som inte är min, inte bidrar till mitt exjobb och som ingen har frågat mig om jag är intresserad av att bidra till - tanken va att det skulle ta fem dagar men vi är redan uppe i sju och jag är bara på andra uppgiften av fem, dagar läggs kontinuerligt till... Medförfattare på artikeln är stort och om de bara hade frågat om jag hade lust att göra det hade jag säkerligen åtagit mig det, jag funkar ju så och då hade jag aldrig fått för mig att klaga, men vem fan frågade!?!? Det bestämdes helt sonika över mitt huvud att jag skulle göra detta för att Matt skulle kunna göra mina perfusioner och det va nödvändigt men ursäkta!?! Mina perfusioner har tagit honom max 4 h effektiv arbetstid!

Istället har jag vävnad från min egen studie som jag inte hinner processa under den vecka det va meningen att allt det arbetet (en hel jävla del jobb) skulle in, samtidigt som nästa vecka som är den enda veckan jag har över till histologi innan jag ska börja köra beteende på nästa grupp av mina möss sakta äts upp i takt med att den här studien utökas. För att inte tala om en kronisk förbannad huvudvärk jag går med för att jag inte hinner träna (liksom lite sent att springa när man kommer hem kl 21 efter en tolvtimmars arbetsdag och klockan ringer 05.30 igen...)

Åååååååhh!!!