Så här mot hösten, efter sommarens värme och när mörkret börjar krypa på, kan det lätt kännas tråkigt och tröttsamt att jobba. Detta avhjälps enkelt genom att lyxa till det med labhandskar i nån glad färg - piffa gärna till det lite extra med matchande accessoarer.
2 kommentarer:
Tjena Läste en insändare i extra Östergötland som du skrivit.
Jag tycker att idén är ganska bra, trots att jag inte är MUF:are. Däremot funderar jag på om det inte blir så att i praktiken är det de elever som är mest ambitiösa, disciplinerade och har bäst hemmiljö (eller mest pådrivande föräldrar) som kommer att läsa mer avancerade saker i skolan, inte de med mest talang.
Annars gillar jag idén. Jag tycker inte att alla ska lära sig exakt samma saker om vissa i en klass ligger före andra (sen finns det ju alltid de i högstadieklasser som mest stör de andra och de som vill lära sig, tyvärr). Alla ska få den hjälp som de behöver och utvecklas i egen takt, i den mån det är möjligt såklart.
Dock kan jag tänka mig att de som ligger en bit efter kan känna sig ännu mer efter på detta sätt.
Men man kan ju även se det som att med en mer individualiserad studieplan får även de som INTE kommer från en familj med akademisk bakgrund en chans att gå så långt de kan, om de kan få mer avancerade uppgifter i skolan och få ett försprång där ifall ingen hemma kan hjälpa dem. Om alla ska ligga på samma nivå i skolan blir det väl så att de som har bäst hjälp och studiemiljö hemma får ett försprång istället (och nej, jag är ingen läxmotståndare, men tror att läxor kan iallafall göra att det blir ojämna villkor beroende på familjebakgrund så att säga) men med mer anpassat studerande kan alla få chansen att utvecklas i egen takt i skolan.
Hej Simon!
Va kul att du både läst min insändare och hittat min blogg!
Du har många kloka synpunkter och jag håller med om det mesta. Angående om det är de mest ambitiösa/diciplinerade eller de med talang som kommer läsa svårast tycker inte jag att det spelar någon roll - klarar man nivån och har drivet att lära sig är det ju bara positivt om man gör det. Pressande föräldrar är förstås en risk, men jag tror ändå att det problemet är väldigt litet hemma än så länge (åtminstone om man jämför med exempelvis USA där jag är just nu), och i den frågan har lärarna en viktig roll att spela. Om läraren upptäcker att det snarare är föräldrarna än barnet som önskar den högre nivån får man helt enkelt ta ett samtal om saken. Huvudsaken är att skolan - inte bara matteundervisningen utan hela skolan - blir mer individualiserad och slutar försöka tvångsstöpa alla barn i samma form. Det hjälper inte någon.
Jag förstår vad du menar med att de som ligger efter kan känna sig ännu mer efter, men låt mig berätta om ett exempel från när jag gick i högstadiet. I 8:an buntades vi ihop med en parallellklass och så delades vi alla upp i två mattegrupper. En grupp som låg på eller strax under G-nivå och en grupp som låg vid VG/MVG. Grupperna fick sitta i olika rum och fick lite olika typer av genomgångar. Vi som va i den svårare gruppen fick oftast bara en genomgång precis i början av lektionen och sen fick vi mest hjälpa varandra (vilket är ett jättebra sätt att lära sig) medan båda lärarna la mest fokus på den andra gruppen. Resultatet va jättebra! Vi blev stimulerade, dels av att få svårare genomgångar och få hjälpas åt att klura ut problemen och de andra slapp bli störda av att vi satt och tjattrade samt slapp känna sig stressade av att hela tiden kunna snegla på hur långt före vi va. Alla vann!
Det sista du skriver om att det hjälper även vid olika hemförhållanden tyckte jag va väldigt klokt sagt, och det är något jag ska ta med mig i framtiden! Mina föräldrar har alltid stöttat mig men de har ingen utbildning - bara vanlig folkskola eller vad det hette då - mamma jobbar i industri och pappa på bygge. Så jag har inte kunnat få så mycket hjälp hemma och vet verkligen vad du talar om där.
Skicka en kommentar