Att stjäla sina egna saker

Idag kände jag mig som en tjuv eller nåt. Kom på häromdagen att jag glömt en av mammas och pappas grillar jag lånat på Th9. Dels är det en bra grill och dels behöver vi den imorgon till allt gott som ska grillas så det va ju bara att åka och hämta. Tur att jag i alla fall hade andra ärenden i Linkan.

Körningen dit från stan gick ju på autopilot efter alla gånger jag kört den sträckan men det kändes ändå på nåt sätt fel, och redan när jag svängde in på gatan kände jag mig som en inkräktare. Gjorde den gamla bekanta, snäva svängen in på min gamla p-plats som stod tom (återigen utan att förstöra varken häcken eller bilen), hoppade ur, tassade bort och tog grillen, ställde in den i bak och åkte igen...

Det är ju min grill - varför kändes det så konstigt?

Addictions

Fascineras just nu av hur beroende man blir av endorfinerna som frisätts vid träning. Det hällregnar, är 13 grader, blåser som fan och är allmänt jävligt ute men jag peppar trots detta för milen i skogen. Jag vet att det kommer göra ont, jag vet att jag kommer frysa först och svettas sen, jag vet att jag kommer bli blöt om fötterna, att regnet kommer rinna ner i ögonen och att jag kommer se ut som en blötare version av dränkt katt när jag är klar...

Varför älskar man det!?

Alla vill väl ha en Hanna i present!

Åtminstone var det Kiccis reaktion när hon hörde att jag skulle tejpas in i en låda och bli bortgiven i 25-årspresent. Carin och JP va självklart konspiratörerna bakom idén och jag körde på devisen "man ångrar bara det man inte gör" - och jag ångrar mig inte!

Sent i den regniga måndagskvällen under mycket hyschhysch och med födelsedagsbarnet i rumsarrest tejpades jag in av Carin i denna fina låda (tror nog Carin kan göra en karriär av lådbyggande, men hon kan börja klura på klimatanläggning i dem - det va varmt)



Bemärk att det står "Fragile" på lådan - tack Carin!

Födelsedags-Sebbes första fråga var nämligen om man får öppna lådan våldsamt eller vända på den. Carin satte bestämt stopp för detta - tack för det med!

Så här glad blir man när ett helt rum med goa innebandyledare sjunger för en på 25-årsdagen. Lådan va dock tyst!

Lagom försiktig uppackning av present...

[censur i bildordningen]

...som visade sig innehålla något av en helkväll!

Carins proffsbygge ;)

Efter detta event kan det ha följt nattliga aktiviteter. Kanske. Eventuellt.

Jättenöjt smånervös

Sitter just nu på Annas säng och funderar starkt på mycket tidigt sänggående. Helst typ nu! Är hur trött som helst och lite smått nervös inför morgondagens besök på amerikanska ambassaden.



Denna underbara söndag började på bästa tänkbara sätt redan före sju (no details) och med en sån start kan ju inte dagen bli annat än bra. Tog x2000 10.24 mot Stockholm och mötte Anna på centralen. Har sedan spenderat dagen med att opretentiöst spatsera runt i huvudstaden. Vi har suttit på Wayne's och filosoferat över livet, rekat hur jag tar mig till ambassaden och hur lång tid det tar, chillat på en brygga vid Nybroviken och ätit gott och skålat för livets glädjeämnen (många!) i rosé.



Livet är underbart just nu! Och med tre veckor kvar i Sverige finns det inget som tyder på ändring...

Underbara Lördag

Vaknade småbakis och jättetrött vid niosnåret men bestämde att det började bli dags att släpa sig upp för få nåt gjort under dagen. Carin ringde med skvaller. Ser fram emot kvällen. Skvaller var ledordet även igårkväll när jag och Sara träffades, åt god mat, drack rosé och GTs och rökte vattenpipa på hennes balkong - Underbart!

Idag är det 7,5km-dag och jag la de kilometrarna i Himpaskogen (förlåt; dungen) även denna gång eftersom benen kändes lite orepade sen milen och Vrinnevi har lite för tuff terräng. Konstaterade snabbt att svag bakfylla gjorde det svårare än vanligt att hålla sig i den aeroba zonen - trots detta är jag riktigt nöjd, speciellt med tanke på tröttheten jag kände i benen.

Imorn blir det att hälsa på underbara Anna i huvudstaden. Men först är det lördageftermiddag vilket kommer innebära shoppingtur med Carin och sen såklart lördagkväll. På schemat står först god mat med Y-flickor och sen öl på stan. Sover förhoppningsvis inte ensam...

Pigg i huvet - Trött i benen

"Spring i huvet men inte i benen" tror jag att jag uttryckte det som häromdagen. Tror att det speglar min rastlösa, ambitiösa natur. Varje sommar när det lugnar ner sig med saker att göra hamnar jag av någon, inte alls underlig, anledning i hårdträning. Problemet med detta är att kroppen blir trött men inte huvet. Rastlösheten består - som nu när jag skulle kunna göra nåt seriöst ansträngande trots att jag sprang milen i hettan förut...

Har varit ute med Carro på landet en sväng. Vi satt och drack vin och pratade strunt igårkväll - vi fyllde en rejäl skvallerlucka också, så nu är allt uppdaterat! Jättemysigt va det!

Nu har mina böcker i alla fall kommit så jag kan läsa lite och anstränga huvet i balans med kroppen. Ska bara hitta koncentrationen nånstans i nån låda - har ett litet kvittrande i huvet - timing tror jag ordet är!

Belöna dig själv!

En av de enklaste men ändå värdefullaste saker jag lärt mig av Micke är att man ska belöna sig själv. När man gjort bra saker, lyckats eller något gått vägen eller till och med över förväntan ska man inte glömma bort att ge sig själv en belöning. Oftast vet man ju bäst själv vad som varit bra, och framför allt vilka mål man satt upp innan - och således är man ju själv bäst på att bedömma när en belöning är på sin plats.

Nu har jag gjort en massa bra saker - men glömt bort att köpa presenter till mig själv för det.

Jag har fått platsen på Yale, roddat och genomfört en grym valrörelse, skrivit femmor på vårens tentor, klarat min sista tenta på min biologiutbildning, flyttat... Inga små saker heller!

Så nu är det dags, och jag har kommit på vad jag ska köpa också. En rejält bra pulsklocka att ha när jag tränar!