Don't stop me now...

...don't need to catch my breath, I can go on, and on, and on...

Nu gick det så där sjukt bra igen! Kändes nästan inspirerat till och med på betong. Men, som Någon nyss påminde mig, jag måste fortfarande köpa nya skor. Får bli framåt helgen.

Frågade Jane innan jag gick ut om det är några säkerhetsaspekter jag bör tänka på om jag vill springa när det är mörkt. Det enda va tydligen: Snubbla inte på trotoarkanterna! Haha, jo det skulle ju va snyggt...

Tog lite fina bilder i eftermiddags på Old Campus. De kommer imorn under dagen!

Lyckligt lottad...

Tog den här bilden imorse på väg till skolan. En liten bit av Old Campus som jag passerar igenom på väg till medical school, leende över hur fantastiskt det är att vara här!

R.I.P.

M3(081204-090810) hade tydligen inte upplysts tillräckligt om att han va viktig för studien, för han gick och dog här på förmiddan. Crap!

Förutom att jag missar värdefulla data måste jag nu oroa mig för att jag har nåt smittsamt härinne eller att mina mutant-möss är extra uttorkningskänsliga. Crap, crap, crap!

Aktuell rapport

Bill Clinton - eller president Clinton, som man ska säga - har åstadkommit två bra grejer i dagarna. Naturligtvis är en av dem att han fick de två journalisterna fria ur Kim Jong Ils klor. Det andra är att han för en stund flyttat mediefokus i detta stora land, från det fruktansvärt uttjatade "Cash for Clunkers-programmet" som är Obamas skötebarn. Subventionsprogrammet syftar till att få folk att byta sina stora bensinslukande SUV:ar och PickUps mot mindre, bränslesnålare bilar. Bemärk! Inte en stavelse om miljöbilar eller alternativa bränslen - utan bara mindre törstiga bensinbilar. Det kostar också - massor! Vilket är skälet till media-frenzyn kring hela spektaklet. The Cash for Clunkers program is running out of cash - så senaten väntas i dagarna rösta om 2 extra miljarder USD till programmet som från början fick 1 miljard och ger subventioner på upp till §4500 för ett bilköp. FoxNews har räknat ut att varje bilköp faktiskt kostar skattebetalarna upp emot §6000

Självklart är detta en het potatis och alla fantastiska republikaner jag omger mig med är rörande enigt rosenrasande. Naturligtvis är programmet mer än ett miljöinitiativ i dessa kristider men de flesta man möter som faktiskt tycker att tanken är god irriterar sig över avsaknaden av protektionism - 55% av bilarna som sålts under Clunker-flagg är icke-amerikanska, med Toyota som stor vinnare. Jeremy Anwyl har i Wall Street Journal analyserat och resonerat fram att det inte ens är säkert att försäljningen ökat totalt sett...

Återstår att se om detta frihandelsfientliga, skatteslösande monster tillåts öka med 200%. Hyllningskörerna för programmet är öronbedövande, men jag, och många med mig, frågar: Sen när applåderar amerika skatteslöseri?

Note to self (x2)

1: Ät inte gröna äpplen före löpning.
2: Betong är hårdare än spån - mycket hårdare!

Förutom att jag inte kunde andas, fick ont i benhinnorna, kände av fallet i knäet och hatar att springa i stadsmiljö så gick det bra att springa. Tog det lite lugnt. Eller näe, det gjorde jag som vanligt inte, men jag sprang inte så länge - gjorde en safe slinga på ca 20 min. Lära mig springa på lägre intensitet och puls kan ju bli en av höstens utmaningar.

Payne Whitney gymmet känns väldigt lockande av ännu fler anledningar nu. Jag tror inte att jag hatar att springa på band så mycket som jag trott - det är nog bara att jag verkligen älskar att springa i skogen - och sån kan jag ju se i stjärnorna efter. Herregud! Tänk om de skulle ha ett område med skog mitt i stan, folk skulle ju kunna snubbla på rötter och trampa snett på stenar - goda grunder för stämning!

Är tokmätt efter att ha blivit iproppad underbart goda rester av Jane. Har dessutom fått prata lite politik i köket - Jane är med mig och tokrepublikan, Marcello (Holland) är lite mer sossig och Andreas (Italien) lyssnade mest...

Tacka vet jag mutanter!

Har idag för första gången vatten-matat ett par träningsmöss vi har på labbet för att testa utrustningen och lära ut hur man handskas med gerjerna. Det är två helt vanliga vita möss, men efter en vecka med mina icke-vita trippelmutanter tycker jag de här två är ADHD-mössen från helvetet. De är ju galna, hyperaktiva, rymningsbenägna monster - fick fånga en av de på burkanten fyra eller fem gånger idag! Mina är söta, lugna och snälla - och så länge man inte tänker på den förmodliga huvudorsaken till varför de är lugna och snälla känns det ju bra...

Nog nördat!

Har inte gjort så mycket spännande under helgen eftersom jag inte kan ta mig så långt nu när jag måste se efter mössen varje dag (möss Carin - inte råttor!). Igår va det superfint väder så jag gjorde mitt bästa för att behålla den snygga brännan jag åkte hemifrån med. Idag har det regnat, igen, och jag har tagit ikapp lite MUF-jobb samt förberett en massa filer inför testerna - mycket ospännande med andra ord.

Igår tog jag ett par bilder när jag va på lab. Det här är huset jag jobbar i...



Och det här är Sterling Hall of Medicine - huvudbyggnaden för Yale Medical School tvärs över gatan.



På trottoarerna vid gatan mellan husen, Cedar St, står det varje dag en hel hög med matvagnar - såna man alltid ser i sjukhussåpor. Jag köper lunch för §5 och har så mycket att välja på - har hittills inte ätit samma två gånger men även om jag fortsätter så fram till jul finns det inte en chans att jag hinner igenom alla rätter dessa entreprenörer erbjuder. Mycket får man också, oftast blir det över till middag med. Bilder kommer på detta också nån dag!

Imorn ska jag se om jag kan springa eller om hostan fortfarande sätter stopp...

She's not me...

...är utöver att vara en låt från Madonnas senaste som jag fastnat för idag (alla i känslomässigt handikappades klubb kan nog hitta andra analoger i texten), hur jag känner inför mig själv just nu. Vem är den här osannolikt tuffa, självständiga bruden? Var kom hon ifrån och kan man köpa den typen av självkänsla nånstans?

Levande är bara förnamnet för hur jag känner mig idag. Det går fort, känns som jag kom nyss och har redan avverkat flera dagar. Det går upp och ner. Ibland saknar jag allt därhemma och ibland känner jag mig ensam - men inte en enda gång (hittills, peppar peppar) har jag känt så som all psykologi om kulturkrockar, hemlängtan och transitioner dikterar - jag har inte känt mig liten!

Jag har för övrigt träffat sensommarens kärlek. Han är lattefärgad, den enda med röda ögon och ca 2 månader gammal. Han är duktigast i klassen so far men jag vet att jag måste hålla distans - det kan ju aldrig hålla - han ska ju offras för vetenskapen i början av september.



Har redan skaffat mig en daglig vana som jag vill behålla. Efter varje labdag har jag gått till Starbucks, köpt en grande nånting och satt mig vänd mot New
Haven Green med foten mot skyltfönstret och känt stadspulsen genom skosulan.

Imorn ska jag ta lite bilder på stan så ni får se.

Funderar för övrigt på att börja träna här. Och så måste jag ta reda på var man köper Yale-tröjor...